Årssammanfattning 2018

31.12.2018 kl. 00:00

Jag blev tvungen att skriva en ny årssammanfattning i december efter att den ursprungliga blivit otillgänglig eftersom min gamla dator gick sönder.

Ifjol skrev jag att 2017 hade varit ett ironiskt, äckligt litet år men 2018 har varit en enda djävla mardröm från början till slut, med något fåtal ljuspunkter. Jag tror inte man förstår hur djupa ärr det här året har lämnat hos mig om man inte själv har genomlevt det. All förtvivlan och ilska jag har känt det här året. Allt hat mot världen.

2018 har varit ett år av insikter. Flera av dem kan jag inte skriva om här än men en av den kommer med all säkerhet att visa sig särskilt viktig i framtiden, hur mycket framtid jag nu sedan har.

Den här sammanfattningen blir väldigt fattig eftersom det har hänt mycket under det här året som jag inte tänker skriva om här. Min sammanfattning av 2017 finns här.

 

Januari-maj

Året började i väldigt hopplösa tecken. Jag skickade ansökningar till höger och vänster och de gånger jag ens fick svar var deßa svar nekande. Jag skaffade mig till och med två kort för pengar jag egentligen inte hade men det ledde inte till någonting heller.

Under våren kom jag fram till att jag aldrig kommer att kunna jobba med det jag utbildade mig till. Det kommer inte att gå. Jag sökte några tjänster, bland andra svenska ambaßaden och Pargas stad (som jag aldrig mer kommer att besöka bortsett från den där fredagen i april när jag åkte dit på intervju), men det blev nobben på alla så jag bestämde mig för att inte slösa tid på att försöka ta mig in i branschen. Jag streßade till och med upp mig över mitt universitetsbetyg helt i onödan. Den branschen är inte värd besväret, jag har slösat bort sju år av mitt liv.

Jag har nog aldrig upplevt en så här vidrigt frustrerande vår förut, den fick mig att kräva svar och gav mig en

och annan insikt.

 

I mars fick jag veta att jag har en förhöjd, genetiskt betingad risk att få diabetes. Underbart! Allt som gör det här skitlivet värt att leva ska tas ifrån mig.

Det blev en ordentlig vinter i alla fall. Auran frös till och med till. Som klimatförändringen fortskrider lär vi väl just i deßa tider uppleva de sista vintrarna på de här breddgraderna.

I april stekte jag för första gången champinjoner och använde dem i matlagningen, och de har sedan deß varit ett ofta återkommande inslag i min matlagning.

 

I slutet av maj och i början av juni läste jag Sagan om ringen på tyska som jag har planerat att göra i flera år men som jag tidigare inte har haft tid eller möjlighet till. Jag läste också igenom alla Harry Potter-böckerna för första gången på kanske 10 år.

 

Även om sommaren var kvävande het så bjöd ju även slutet av april och maj på en väldigt varm period.

 

Juni-Augusti

Det jag minns bäst av sommaren 2018 är värmen. Jag minns varken när den började eller när den slutade men jag minns att den var nästan outhärdlig och att det kändes som om den aldrig skulle ta slut då den ju höll på i flera veckor. Under den varmaste perioden gick jag inte ens ut på dagarna. Jag gick ut på morgonen för att uträtta ärenden och handla men jag såg till att snabbt ta mig hem.

 

Samtidigt kändes hettan onödig eftersom det knappt åskade alls i sommar, det åskade i 10 minuter en söndag morgon i juli men det var allt.

Jag bestämde mig också för att aldrig mer ägna min födelsedag någon tanke. Ja, jag blev ganska bitter av att inte ha råd att fira min 30-årsdag ordentligt.

 

En annan årsdag kom och gick.

Jag blev tvungen att åka till födelse- och uppväxtstaden för att klippa häcken som vanligt. Man kan betrakta det som en sorts semester. Jag fick i alla fall paus från livet ett tag.

 

September–december

Jag återvände till Åbo i början av september.

Jag fick en remiß till en undersökning men själva undersökningen lär inte ske förrän våren 2019 så jag vet fortfarande inte om jag har något eller inte.

I oktober började jag känna att jag kan låta delar av det förflutna bli en del av historien. Hösten bjöd på färgprakt som vanligt.

 

Min dator gick sönder och det var nog en av de värsta kriserna jag har varit med om under 2018 för med datorn försvann egentligen allt, tills vidare åtminstone. Hårddisken går fortfarande att använda och det är relativt billigt att låta plocka loß den, jag måste bara få fram pengarna någonstans ifrån. Den datorlösa veckan visade verkligen hur datorberoende jag är. Jag är inte riktigt förtjust i min nya dator men kostnaden dikterade ganska hårt vad jag måste stå ut med.

 

Det här är nog ett av de värsta åren jag någonsin har upplevt. Jag vet inte om det är något annat år som har skakat om mig så här grundligt och kroßat så här djupt rotade illusioner hos mig som 2018 har gjort (2006 kommer närmast när jag tänker efter). Jag har nog aldrig sett verkligheten så här tydligt och avskalat som jag gjort 2018. Jag kan inte sätta fingret på det men något i mig är radikalt annorlunda den 31 december 2018 än det var den 1 januari 2018.

Nåja. Detta skitår 2018 är åtminstone över nu och jag kommer inte att sakna det. Om jag saknar det i framtiden betyder det ju att jag har det värre än jag har haft det.

 

Ett musikstycke som ganska perfekt beskriver vad jag kände under våren.

Affe af Skrifwklaada
Kommentarer (0)
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast