Skrivstilen och jag

Publicerad 21.01.2018 kl. 15:04

Inspirerat av avsnitt 111 av Ted & Kaj-podden (21 minuter in) där de kom in på skrivstil. Ja, jag lyßnar med lite fördröjning då jag föredrar att lyßna på flera avsnitt på en gång.

 

Jag började skolan i slutet av 90-talet och vi lärde oß skrivstil på tvåan, dvs. läsåret 1997–1998. Det är med andra ord 20 år sedan jag lärde mig skrivstil men jag är inte riktigt säker på om jag verkligen har använt skrivstilen ända sedan deß. Jag har sett mina skrivhäften från fjärde klaß och redan då använde jag skrivstil men jag är inte säker på om jag använde den redan på trean. Jag var väldigt dålig i skolan när jag gick på trean. Jag hatade i princip skolan när jag gick på trean så när tredje läsåret var till ända förstörde jag allt skolmaterial från det läsåret så det finns ingenting kvar. Om inte i 20 år så åtminstone i 18 med andra ord.

 

Jag kände kanske lite motvilja mot skrivstilen i början men jag började ganska snabbt gilla den. Jag blev till och med så van med den att jag efter ett tag inte ens kunde skriva vanliga textade bokstäver mer. Både morsan och styvfarsan blev väldigt mißnöjda med detta. I synnerhet när jag gick i högstadiet blev det många gånger tjafs om min handstil. Den blev ett av många ämnen som det startades gräl om i tid och otid. De kunde inte läsa min handstil påstod de vilket var ganska märkligt med tanke på att alla lärare i högstadiet kunde läsa min handstil (det var först i gymnasiet jag stötte på en lärare som inte kunde läsa min handstil och det har aldrig hänt sedan deß).

Det låter kanske konstigt men skrivstilen blev nästan en del av min frigörelsekamp, precis som det blev en del av min frigörelsekamp att stanna hemma istället för att gå ut på helgerna under hela min tonårstid.

 

Så fort jag skriver något med en penna är det skrivstil som gäller än idag. Till och med när jag skickar brev skriver jag adreßen med skrivstil och åtminstone hittills har mina försändelser kommit fram.

Jag brukar säga att jag inte ens kan skriva textade bokstäver vilket dock bara är en halvsanning. Jag kan skriva textade bokstäver men varje gång jag gör det spänner jag handen så mycket att jag får fruktansvärt ont i den. Det går också betydligt långsammare när jag försöker skriva textade bokstäver. Det är rena drömmen att göra anteckningar när man behärskar skrivstil. Jag ryser vid blotta tanken på att göra alla anteckningar jag gjort både i skola och på universitet med textade bokstäver. Jag skulle förmodligen ha spänt handen så mycket att den hade fallit av.

Affe af Skrifwklaada
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Åbo är den stad som ligger mitt hjärta närmast. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast