Bloggposter

En vecka

Jag har en tes om att nepotister brukar höra av sig inom en vecka om de verkligen är intreßerade av en, inom en vecka om de vill ha en på intervju.

Nu har jag inga hållbara bevis för att det är så här det förhåller sig, ännu, men jag har för mig att de brukar höra av sig inom en vecka efter sista ansökningsdag, åtminstone de gånger jag har sökt. Jag ska hålla ett noggrannare öga på tidpunkterna hädanefter.

***

Eftersom jag är persona non grata på nepotismmarknaden kom jag på att jag ju lika gärna kan skicka något fräckt svar tillbaka när jag får ett nej. Mina chanser är ju redan noll och de kan ju inte bli mindre än noll så jag förlorar egentligen ingenting på att säga vad jag verkligen tycker.

***

Jag har ont i halsen. Någon har smittat mig.

***

Jag gick och tittade på den spårvagn som står på Salutorget. Den är fin men jag åkte många gånger med just den där modellen i Helsingfors och jag tycker inte den är något speciellt. Byggs det en spårväg här kommer jag ändå inte att åka på den. Linjen kommer att dras i områden där jag aldrig är.

 

Affe af Skrifwklaada
26.02.2018 kl. 18:03

Ja, jag ser ironin

Förra veckan tipsades jag om det här.

Jag erkänner att ironin i det hela inte går mig förbi. Jag hade ju bestämt mig för att inte försöka ta mig in i branschen överhuvudtaget. Jag hade helt inställt mig på att aldrig mer jobba i branschen, att min praktik sommaren 2017 bara skulle vara en engångsgrej.

Sommaren 2017 kan förstås fortfarande bara bli en engångsgrej då jag knappast kommer att bli vald till tjänsten eftersom jag inte kan flytta till Helsingfors så det bär ingen egentlig betydelse sist och slutligen. Man skulle ju tro att det går att jobba var som helst med detta, men nej nej.

Frågan är främst hur jag gör med intervjun. (Ja, de kommer att be mig komma på intervju. De kan inte ignorera mig när jag har min praktik sommaren 2017 i bagaget.) Jag har inte råd att åka till Helsingfors för att gå på intervjun.

Tillägg: Jag fick så klart ett nej.

Affe af Skrifwklaada
22.02.2018 kl. 21:25

Explosionsrisk

Jag kommer snart att explodera. Jag är så helevetes förbannad på ALLT. Alla djävla lögner. All djävla nepotism. Allt djävla hyckleri!

Hela mänskligheten kan gå och ta sig i *****************!

Affe af Skrifwklaada
21.02.2018 kl. 10:33

Nästan frestad

Jag blev inte vald till utbildningen i Salo, men jag sörjer inte. Det var inte min grej trots allt. Jag har redan siktet inställt på annat, det lilla som det fortfarande går att sikta på för nu är alternativen väldigt få och de minskar ju längre jag hålls utanför.

***

Hmm. Åbo stad ordnar en infotillställning om en eventuell aboensisk spårväg. Jag är nästan frestad att gå.

Affe af Skrifwklaada
07.02.2018 kl. 09:37

Positiv överraskning

I fredags gick jag en kurs för att få truckkörkort (något som egentligen inte finns rent officiellt). Jag tror jag fick godkänt. Utbildaren var en man i 60-årsåldern som pratade en bredare finsk åbodialekt jag är van vid så jag är inte helt säker på att jag förstod allting.

Om det inte blir något av den där utbildningen i Salo har jag åtminstone arbetssäkerhetskort och truckkörkort, och deßa utgör mina sista chanser att ta mig in på nepotismmarknaden.

***

Positiva överraskningar inträffar ibland! Just nu råkar flera utgifter ha klumpat ihop sig på en gång så jag fruktar att jag blir tvungen att låta bli att äta i veckor för att ha råd att betala dem.

En bekant jag har hörde emellertid av sig och erbjöd sig att hjälpa till genom att ge mig en liten summa. Den summan kan mycket väl visa sig rädda hela den här veckan för mig.

Stort tack till dig ännu en gång. Jag är skyldig dig en tjänst.

Affe af Skrifwklaada
29.01.2018 kl. 22:52

Valdag

I julas när jag gick till biblioteket upptäckte jag ett exemplar av den lärobok i kinesiska som jag själv har och som användes på grundkursen i språket jag gick läsåret 2013–2014, och jag blev överlycklig.

Det följer nämligen med en CD-skiva med hörövningar och min skiva hade blivit skadad så jag har saknat flera stycken, men nu har jag allihop så nu kan jag repetera ordentligt.

***

Jag kommer att bli tvungen att låta bli att äta i en hel månad om jag ska kunna betala alla räkningar jag har.

***

Det är vißt valdag idag. Egentligen är det ganska intreßant att det här valet får så mycket uppmärksamhet då presidentvalet ju är det oviktigaste av våra val. Det är ju det val vars resultat inte förändrar absolut någonting.

***

Affe af Skrifwklaada
28.01.2018 kl. 14:01

Brevet

Det har börjat hända saker. Jag fick ett brev från arbetsbyrån där det stod att jag på ett vißt datum ska infinna mig i Salo på Salon seudun ammattiopisto för antagning till den där utbildningen för arbetslösa.

Det blir alltså en tur till Salo i en nära framtid.

***

Affe af Skrifwklaada
24.01.2018 kl. 13:59

Skrivstilen och jag

Inspirerat av avsnitt 111 av Ted & Kaj-podden (21 minuter in) där de kom in på skrivstil. Ja, jag lyßnar med lite fördröjning då jag föredrar att lyßna på flera avsnitt på en gång.

 

Jag började skolan i slutet av 90-talet och vi lärde oß skrivstil på tvåan, dvs. läsåret 1997–1998. Det är med andra ord 20 år sedan jag lärde mig skrivstil men jag är inte riktigt säker på om jag verkligen har använt skrivstilen ända sedan deß. Jag har sett mina skrivhäften från fjärde klaß och redan då använde jag skrivstil men jag är inte säker på om jag använde den redan på trean. Jag var väldigt dålig i skolan när jag gick på trean. Jag hatade i princip skolan när jag gick på trean så när tredje läsåret var till ända förstörde jag allt skolmaterial från det läsåret så det finns ingenting kvar. Om inte i 20 år så åtminstone i 18 med andra ord.

 

Jag kände kanske lite motvilja mot skrivstilen i början men jag började ganska snabbt gilla den. Jag blev till och med så van med den att jag efter ett tag inte ens kunde skriva vanliga textade bokstäver mer. Både morsan och styvfarsan blev väldigt mißnöjda med detta. I synnerhet när jag gick i högstadiet blev det många gånger tjafs om min handstil. Den blev ett av många ämnen som det startades gräl om i tid och otid. De kunde inte läsa min handstil påstod de vilket var ganska märkligt med tanke på att alla lärare i högstadiet kunde läsa min handstil (det var först i gymnasiet jag stötte på en lärare som inte kunde läsa min handstil och det har aldrig hänt sedan deß).

Det låter kanske konstigt men skrivstilen blev nästan en del av min frigörelsekamp, precis som det blev en del av min frigörelsekamp att stanna hemma istället för att gå ut på helgerna under hela min tonårstid.

 

Så fort jag skriver något med en penna är det skrivstil som gäller än idag. Till och med när jag skickar brev skriver jag adreßen med skrivstil och åtminstone hittills har mina försändelser kommit fram.

Jag brukar säga att jag inte ens kan skriva textade bokstäver vilket dock bara är en halvsanning. Jag kan skriva textade bokstäver men varje gång jag gör det spänner jag handen så mycket att jag får fruktansvärt ont i den. Det går också betydligt långsammare när jag försöker skriva textade bokstäver. Det är rena drömmen att göra anteckningar när man behärskar skrivstil. Jag ryser vid blotta tanken på att göra alla anteckningar jag gjort både i skola och på universitet med textade bokstäver. Jag skulle förmodligen ha spänt handen så mycket att den hade fallit av.

Affe af Skrifwklaada
21.01.2018 kl. 15:04

Åbo i vinterskrud

Jag har inte upplevt en vit vinter här sedan vintern 2012–2013 så därför kände jag mig lite extra upp i varv idag när jag tittade ut och såg att Åbo klätt sig i en ganska hänförande vinterskrud.

Affe af Skrifwklaada
20.01.2018 kl. 18:45

Jag fryser igen

Jag sökte in till den där utbildningen i alla fall. Inget är förstås garanterat bara för att jag sökt in. De ska fortfarande intervjua mig och allt det där så det kan fortfarande gå så att det inte blir någonting av det.

Det är lika bra att gripa tag i den här möjligheten nu när den en gång har uppenbarat sig. Jag har egentligen inga andra möjligheter när allt kommer omkring. Onödigt att fundera på om jag är ”intreßerad” eller inte. Sedan när får någon jobba med det de verkligen är intreßerade av.

***

Min långsamma bantningskur, som egentligen bara går ut på att jag står mer än jag sitter, börjar ge resultat. Det är bara någon enstaka minusgrad därute men jag fryser som jag inte har gjort på flera år vid de här temperaturerna.

Affe af Skrifwklaada
15.01.2018 kl. 13:20

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast