Bloggposter

Årssammanfattning 2017 – ett år av milstolpar i bilder

Jaja. Då är 2017 snart till ända. Dags att sammanfatta ännu ett år.

I början av året sade jag att 2017 hade potential att bli ett riktigt helvetesår. Jag tog ganska fel, det är 2018 som kommer att bli helvetesåret.

Min sammanfattning av 2016 finns här.

 

Januari–maj

Jag halkade på julafton 2016 och slog i armbågen rejält. Armbågen gjorde ont hela våren och ännu på sommaren kunde jag ibland känna av att det var något där även om smärtan avtog succeßivt när armbågen läkte.

Hela våren gick åt till att skriva min magisteruppsats klar. På basis av den respons jag fick hösten 2016 blev jag tvungen att skrota hela analysdelen och skriva en ny. Jag skrev hela analysdelen på ett halvår (för dem som inte är akademiker kan jag berätta att analysdelen utgör två tredjedelar eller mer, det var alltså ingen liten arbetsmängd jag presterade på kort tid). Varje fredag satt jag i ett av universitetets dataauditorier och skrev som tokig för att hinna bli klar i tid.

I början av mars åkte jag till Helsingfors för att gå på intervju för en eventuell praktikplats och i slutet av mars fick jag jakande besked.

Juni–augusti

Jag tillbringade sommaren i Helsingfors så nu kan jag säga att jag har bott i vår hufvudstad, även om det bara varade i tre månader. Jag bodde så paß lämpligt att jag kunde åka spårvagn till jobbet på morgnarna utan att behöva byta linje någonstans på vägen.

 

Min praktik var alltså på den svenska aktualitetsöversättningen vid Statsrådets kansli. Jag satt och översatte ministerietexter från finska till svenska och lyßnade på NRK hela dagarna. (Jag fick också pröva på att översätta en regeringsproposition.) Det var det bästa jobbet jag någonsin haft. Jag fick jobba centralt, jag hade utsikt över Senatstorget och domkyrkan från min favoritplats. Den här praktiken blir förmodligen också det enda jag någonsin gör i min bransch. Jag har helt övergett tanken på att jobba i min bransch.

 

Jag fick också skaka hand med vår statsminister på sommarfesten den 8 juni.

 

En bit in i sommaren upptäckte jag att det var helt onödigt att ta spårvagnen hela vägen från Senatstorget när jag skulle hem. Jag upptäckte att det var mycket bekvämare att ta ett lokaltåg till Böle och ta spårvagnen hem därifrån. Jag kunde samtidigt paßa på att fota själva stationen från olika vinklar.

Jag kunde tyvärr inte ta ut det mesta möjliga av min tid i Helsingfors eftersom jag var tvungen att tänka på det som kommer efter praktiktiden och min praktikersättning var så liten att jag inte kunde göra särskilt mycket på fritiden annat än att åka runt på stan med kollektivtrafiken.

 

Eftersom jag bodde i Helsingfors hade jag nära till Åbo så jag paßade så klart på att åka dit när jag hade chansen. Det blev sammanlagt tre besök i Åbo under sommaren. Jag hade planerat att besöka Åbo lördagen den 19 augusti men så skedde ju den där knivhuggningen dagen före och jag lade planerna på hyllan, men bara för en dag. Jag bestämde mig för att jag trots allt måste dit. Det kändes ännu viktigare nu än det hade gjort innan så jag åkte dit på söndagen istället.

 

I somras upptäckte jag också hur jag kan förbättra färgerna på mina fotografier, därför har de jag tagit efter augusti bättre och klarare färger än tidigare.

 

I slutet av augusti flyttade jag till Jeppis.

 

September–november

Jag tillbringade hösten i en frustrerande tillvaro i Jeppis. Det enda jag hade att leva på var den sista praktiklönen jag fick från praktikplatsen. Jag var fortfarande inskriven vid universitetet men kunde inte ta ut något studiestöd.

Jag har tyvärr inga bilder från 100 meter häck i år eftersom minneskortet jag hade bilderna på började krångla. Jag blev tvungen att formatera kortet så i stort sett de flesta bilder jag hade från september och oktober försvann.

Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna använda min cykel igen, utan jobb kommer jag inte att ha råd att byta framdrevet.

Jag fick min värdelösa examen till slut. I oktober var jag på en arbetsintervju för ett översättarjobb i Lovisa, och fick det vanliga beskedet.

Jag flyttade till Åbo i slutet av november, och upptäckte vad det innebär att bli lurad av sina minnen och gå på en nit.

 

December

Julmånaden utan julfirande. Jag hade dock råd att unna mig ett biobesök så här mot slutet. Det blir det andra av de två gångerna som jag gått på bio i år. Det har ju blivit så förbaskat dyrt.

Det var mitt 2017. Det har varit ett ironiskt äckligt litet år, och någon framtid hoppas jag inte på mer.

Affe af Skrifwklaada
30.12.2017 kl. 10:00

Åttan får en stark tia

Om du är ett Star Wars-fan som inte har sett Episod VIII än bör du inte läsa detta inlägg!

Jag är nyß hemkommen från biografen. Jag kan inte minnas när jag senast blev så överväldigad av en filmupplevelse, ens på bio.

 

Även om jag blev överväldigad och ger filmen så goda betyg det överhuvudtaget går upplever jag samtidigt att filmmakarna brände på med krutet aningen för mycket. Det ska ju komma en episod till och filmmakarna höjde kanske ribban för mycket för sig själva genom att göra Den sista jedin så maffig som de gjorde den. Eftersom Kraften vaknar var så lik Episod IV var jag orolig för att den här filmen skulle bli lika lik Imperiet slår tillbaka men den oron lade sig snabbt efter en början som förvißo var oroväckande lik. Även om den här filmen är en halvtimme längre än Star Wars-filmer brukar vara kändes den inte alls utdragen.

Jag undrar om inte filmmakarna själva insåg att de lät sig inspireras lite väl mycket av tidigare delar och därför var angelägna om att låta historien ta andra vägar den här gången. Svängningarna i handlingen var ovanligt djärva och oväntade och bara det förtjänar en rejäl eloge. De djärva och oväntade svängningarna varvades deßutom med bekanta element och bekanta situationskonstruktioner vilket gjorde att man inte kände sig helt bortkommen. Man vet knappt alls nu vad som väntar i Episod IX i och med att en del saker som jag hade förväntat mig ska hända där istället hände nu.

Jag läste knappt undertexterna så jag vet inte om det skedde lika många terminologiska översättningsmißtag som i Kraften vaknar. Det förekom knappt någon astronomisk terminologi heller den här gången så översättaren hade väl inte ens chansen att upprepa mißtaget.

 

När Episod IX har kommit ut borde det göras en ordentlig, enhetlig nyöversättning till svenska av filmtitlarna i hela serien.

Affe af Skrifwklaada
27.12.2017 kl. 21:27

Framtid? Vilken framtid?

Den här texten ingick till en början i min årssammanfattning men den svällde och började ta så mycket plats att den fick bli ett eget inlägg istället.

Några har protesterat mot min vana att kalla min examen värdelös men som jag har påpekat är en examen som inte genererar en arbetsplats totalt värdelös. Den är bortkastad. All streß och alla sömnlösa nätter studierna har gett mig har varit helt förgäves. Allt jag har gjort mellan 1 september 2010 och 27 oktober 2017 har varit totalt bortkastat. Den tiden är som ett svart hål i min CV. All tid har gått åt till att skaffa den här värdelösa examen och de dagar jag har jobbat under tiden kan med undantag för i somras räknas på ena handens fingrar så jag har egentligen noll arbetserfarenhet från deßa sju år.

Jag har med andra ord stått utanför nepotismmarknaden i sju år och jag hade inte ens tre hela års arbetserfarenhet från före studierna heller. Det finns ingen nepotist som tar i en akademiker som stått utanför nepotismmarknaden i sju år och inte ens har tre års sammanlagd arbetserfarenhet vid 30 års ålder ens med tång. Söker jag något praktiskt arbete måste jag antagligen utelämna min examen från CV:n om jag ens ska ha ens en teoretisk chans att bli anställd, men då måste jag hitta en annan förklaring till det där hålet på sju år i CV:n.

Jag kommer följaktligen aldrig att bli insläppt på nepotismmarknaden. Det kommer aldrig att hända. Jag är för gammal. Är man inte inne på nepotismmarknaden senast vid 25 så kommer man aldrig in. Jag har för lite arbetserfarenhet i ALLA branscher. Det finns ALLTID någon med mer erfarenhet än jag även om vi bortser från kontakter. Även om jag utbildade mig till något annat så kommer jag att vara ännu äldre än jag är nu, med en utbildning och fortfarande med närapå noll arbetserfarenhet, och jag har som bekant inga kontakter så den hårdaste hårdvalutan saknar jag också helt. Med sådana här förutsättningar skapar man sig ingen ekonomisk framtid.  Jag står utanför samhället livet ut, utan att egentligen alls ha varit inne, hur länge resten av livet nu sedan blir.

Jag har totalt förstört mitt liv och min framtid för att jag trodde på folks lögner så ni kan ju gißa i vilken utsträckning jag kommer att lita på folk i framtiden. Från och med nu talar alla osanning tills deß motsatsen bevisats. Eftersom varenda medlem av homo sapiens är en patologisk lögnare är jag tvungen att helt förlita mig på mina egna erfarenheter från och med nu, så när någon säger något som går emot mina erfarenheter är det mina erfarenheter jag kommer att lita på.

Det enda mitt liv kommer att gå ut på hädanefter är att se hur allt jag äger degraderas eftersom jag inte har råd att fixa något. Cykeln kommer jag aldrig att kunna cykla på mer då jag inte har råd att byta framdrevet. Datorn jag skrev detta inlägg på har riktigt lämpligt börjat visa ålderstecken så snart kommer den att ge upp helt också, och någon ny har jag följaktligen inte råd med.

Det finns egentligen ingen anledning att hålla sig vid liv mer. Det kommer inte att bli bättre. Det finns ingen som helst orsak att anta det. Jag kommer i alla fall inte på några. (Det här är inte negativt tänkande. Det här är en rationell slutsats. Den som vill ploppa ur sig ett ”tänk positivt” kan dra till skogs!) Nåja, jag har egentligen aldrig varit särskilt förtjust i det här skitlivet ändå.

 

Undvik universitet helt om ni kan, ungdomar! Studera absolut inte humaniora! Upprepa inte mitt mißtag! Ta en yrkesutbildning.

Affe af Skrifwklaada
27.12.2017 kl. 12:40

Minimalistjul

Julen 2017 är den minimalistiskaste jul jag någonsin har firat. Egentligen har jag inte firat alls. Jag har inte ätit någon grisrumpa, inga pepparkakor, ingen gröt, ingen julgran eller haft något krimskrams överhuvudtaget. Julafton var en helt vanlig dag.

Det blir inte särskilt mycket julstämning när nederbörden på julafton kommer i form av regn och inte snö och festbudgeten är närapå noll. Då är julen bara något jag vill ha överstökat så fort som möjligt. Jag tror jag gör som ryßarna och har nyår som den stora högtiden istället.

Affe af Skrifwklaada
26.12.2017 kl. 10:52

"Ge inte upp", och glad konsumtionsfest

”Ge inte upp”. Det finns inget uttryck jag hatar så mycket som just det där. Jag hatar det till och med mer än h-ordet. Alla ni som slänger det ur er: You are not helping! Även om era avsikter är goda.

Det är en totalt innehållslös floskel som inte tillför något konkret som hjälper till att lösa situationen, den löser ingenting. Den är bara en uppmaning att fortsätta hålla på med något totalt meningslöst som inte leder någonvart och där det inte längre finns några utvägar.

Floskeln är bara ännu en avknoppning av det bondfångeri som positivt tänkande är.

***

I så här positiva tecken ska jag paßa på att önska alla Glad konsumtionsfest.

Affe af Skrifwklaada
23.12.2017 kl. 09:27

Rynkan i pannan

Jag har fått en rynka i pannan och den stör mig något otroligt. Den börjar ovanför högra ögat och ovanför vänstra ögat böjer den sig och bildar en vinkel (så rak är den). Det ser ut som om jag har fått två yxhugg mot pannan som senare har läkt och har lämnat efter sig ett knappt synligt ärr. Det ser otroligt knäppt ut.

Nåja, hellre att det ser ut så än att det jag beskrev verkligen skulle ha hänt, för då skulle jag nog inte ha stått här och skrivit.

Affe af Skrifwklaada
22.12.2017 kl. 09:46

Streßillamående

Jag tror hela den här dagen kommer att gå i streßillamåendets tecken. Det är egentligen ganska löjligt för jag borde inte vara så streßad över detta.

Affe af Skrifwklaada
19.12.2017 kl. 13:30

Spända glasögon igen

Bara en vecka kvar till julafton och 2 veckor kvar av 2017.

Det här blir den första julen jag tillbringar på egen hand. Resten av familjen firar den i Österbotten. Jag åker inte norrut. Förra julen gick vißa personer i min närhet över gränsen så min frånvaro i år är ett litet straff riktat mot dem. Jag kan stå ut med mycket men när min gräns är nådd så är den nådd.

***

Jag spände mina hemmaglasögon för bara någon vecka sedan och de hade redan hunnit bli lösa. Jag tror inte optikern spände dem ordentligt. Igår gick jag förbi optikern och fick dem spända igen. Får se om de hinner hålla längre den här gången. Det är synd att jag inte har kvar farfars precisionsverktyg som han använde för att fixa klockor och sådant. De borde ha haft rätt proportioner för att kunna spänna skruvar på glasögon.

Affe af Skrifwklaada
16.12.2017 kl. 20:17

Lite personligt

Jag ska vara lite öppen och personlig idag. Min nuvarande, och förmodligen permanenta, situation påminde mig om något jag hade glömt och som jag hoppades att jag aldrig mer skulle behöva påminnas om.

 

När jag var liten, de gånger jag tänkte på att bli vuxen skrämdes jag av vuxenvärlden (det här hände alltså i den äldre delen av min barndom). Jag var skiträdd för att bli vuxen, i synnerhet när jag stod på gränsen till tonåren. Jag kunde ligga vaken i flera timmar på nätterna och bara grubbla på framtiden. Redan när jag var liten var jag ofta rädd för framtiden av olika anledningar. Det fanns alltid något som gnagde i bakhuvudet, om det inte var mina egna utsikter var det miljöförstöringen, eventuella astronomiska katastrofer som raderar ut allt liv och förstör allt. Det fanns alltid något som gav mig framtidsångest. Den framtidsångesten har förföljt mig sedan deß, ibland har den varit starkare och ibland har den varit svagare, men den har alltid funnits där.

 

Jag hade inte en barndom där pappa gick till jobbet på morgnarna. Min farsa blev arbetslös när den ekonomiska depreßionen slog till på 90-talet. Då var jag två eller tre år gammal. Han blev av med jobbet (det var någon form av industrijobb på ett stort finskt företag som fram till depreßionen på 90-talet hade närvaro i Jeppis) och han kom aldrig i arbete efter det. Jag såg på nära håll vad den sortens utanförskap gör med en människa. Nedbrytning är ett snällt ord att beskriva det med. Han blev gravt alkoholiserad och gled utanför.

Farsan försökte ett tag komma in igen och några korta perioder hade han något jobb, men han gled ur mer och mer och till sist stod han helt utanför, och ville inte ens försöka ta sig in mer. Han verkade vara helt nöjd med att kröka bort sitt liv. Han ville inte ens på torken när att detta erbjöds.

Även om det finns grundläggande skillnader, jag har åtminstone lärt mig att hålla mig borta från alkohol, mellan farsans situation och min finns det samtidigt en del skrämmande likheter. Jag verkar på något sätt ha ärvt hans arbetslöshet, med den skillnaden att jag knappt ens har varit inne och som det ser ut nu kommer jag aldrig att släppas in heller. Jag gör samma sak. Jag försöker ta mig in men släpps inte in av diverse nonsensanledningar. I am stalked by the curse, like my father before me. Att jag deßutom var dum nog att välja en totalt värdelös utbildning gör inte saken bättre.

Jag var skiträdd för vuxenvärlden när jag var liten och den rädslan har visat sig vara nog så motiverad. Det jag var så djävla rädd för har ju besannats också för mig.

***

En självis jag tog när vi höll på att tömma huset hösten 2011.
Affe af Skrifwklaada
07.12.2017 kl. 11:34

Nu räcker det

Jaha. Ännu ett nej, med samma djävla motivering.

Nu räcker det. Nu har jag fått nog. Nu lägger jag ner. Nu slutar jag bry mig. Det är lika bra att sluta inbilla sig att jag kommer att släppas in.

Affe af Skrifwklaada
05.12.2017 kl. 15:00

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo, staden som en gång låg mitt hjärta närmast. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast