Bloggposter

Jaha

Jag tror det börjar bli dags att acceptera att även det här jobbet kommer att gå mig förbi nu.

Posten har förmodligen slarvat bort mig magisterbetyg vilket betyder att jag inte kommer att få ett nytt förrän långt efter att ansökningstiden till det där jobbet har gått ut. (Så klart skulle morsan låta sig övertalas till att skicka det till någon av postens djävla lådor. Vi vet ju alla hur det systemet fungerar.)

Det mest ironiska är att det här ju är ett jobb jag faktiskt är utbildad för, och så klart ska det dyka upp ett så här löjligt hinder. Det är ironiskt att det fan alltid är så här det går. Det är alltid någon liten skitdetalj som kommer ivägen. Men, ”ge inte upp”, som alla naividioter brukar slänga ur sig.

Affe af Skrifwklaada
14.03.2018 kl. 13:05

En oroväckande likhet

Jag skrev ett blogginlägg för ett tag sedan om lite tankar i anslutning till farsans situation jag hade när jag var liten.

Jag upptäckte ännu en oroväckande likhet mellan mig och farsan. Farsan var i samma ålder som jag är nu då han blev slutgiltigt arbetslös. Han föll slutgiltigt utanför när han var i den ålder jag är i nu. Jag har tidigare märkt att historien går i cirklar, och det här bidrar bara till att göra mig ännu mer övertygad.

Affe af Skrifwklaada
12.03.2018 kl. 18:11

Det nästan försvunna betyget

Jag hann hicka till ordentligt igår. Jag hade fått ett tips om ett jobb men de kräver att man har universitetsexamen och att man kan visa upp denna examen, tillsammans med några andra intyg som de vill ha. Jag började leta efter mitt magisterbetyg, bara för att efter en stunds letande konstatera att jag inte har det här.

Nu började tankarna virvla runt. Var fanns det där djäkla betyget? Jag har slitit i flera år för det där betyget. Ska det försvinna nu plötsligt så jag måste be om ett nytt från universitetet och bara få snorkiga uppkäftigheter som svar?

Eftersom det inte fanns här antog jag att det måste ligga i den där hyllan hemma hos morsan. Jag antog att vi helt enkelt måste ha glömt att packa ner det. Där verkade det ligga också enligt morsan. Om några dagar ser jag om det var rätt mapp hon hittade.

***

Affe af Skrifwklaada
07.03.2018 kl. 21:55

Helt ute på isen

Nu har isen på Auran frusit och blivit så paß tjock att den till och med håller för mig så jag dristade mig till att gå ut på den. Det blåste förbaskat kallt.

 

Affe af Skrifwklaada
05.03.2018 kl. 15:50

UMK-final ikväll

Hah! Jag vißte väl att jag skulle få er uppmärksamhet med den rubriken. Nej, jag tänker inte titta på skräpet. Det är final i Eesti laul (Estlands ESC-uttagning) ikväll så det är vad jag kommer att titta på.

 

Egentligen hade jag inte tänkt kommentera Uskomattoman Mokamainen Kusetus som går av stapeln ikväll men så såg jag deßa tre artiklar från Aamulehti:

Ylen UMK-tuottaja ei niele musiikintekijöiden kritiikkiä Saara Aallon viisumonopolista: "90 % suomalaisista on tyytyväisiä"

Saara Aallon euroviisumonopoli raivostutti musiikintekijät – Uuden Musiikin Kilpailuun lähetettiin 300 kappaletta, jotka kaikki hylättiin

Sanasota Saara Aallon viisumonopolista yltyi virheelliseen väitteeseen – Ylen luova johtaja pyytää anteeksi UMK-tuottajan puolesta

och jag tänkte att jag inte kan låta bli att sticka ner näsan i det här än en gång när artiklarna på sätt och vis stärker mycket av det jag sade 2012 när YLE införde skräpet.

Till och med jag som numera aktivt undviker att ta del av något ESC-sammanhang där YLE är inblandat, och att jag hoppats på utebliven finalplats för YLE:s bidrag sedan 2013 är säkert ingen nyhet för dem som känner mig, kunde inte undgå att mißa att YLE frångår den vanliga praxisen med öppen tävling och istället bjuder in en artist och publiken får sedan välja vilken låt denna artist representerar ”Finland” med.

 

Bara det att YLE plötsligt fick för sig att återgå till ett slags avart av den praxis som rådde under Euroviisukarsinnat-tiden innebär att YLE sket på sina egna principer ganska rejält. Ett av trumfkorten, den påstått klara fördelen gentemot Euroviisukarsinnat, som Uskomattoman Mokamainen Kusetus sades ha var ju att tävlingen skulle vara öppen för alla och att alla kan delta (vilket inte helt stämmer eftersom E:karsinnat delvis var öppet för alla redan 2009 och 2010, i E:karsinnat 2011 kom alla deltagare från en öppen tävling som ordnades hösten 2010).

EN inbjuden artist som inte får någon konkurrens låter inte som en särskilt öppen tävling i mina öron.

Motiveringen till att helt enkelt strunta i de 300 låtar som kom in när det utannonserades att nya bidrag tas emot var att YLE ville nå mer framgång i ESC. Om YLE tror sig nå mer framgång i ESC med hjälp av en version av den praxis som rådde under E:karsinnat-tiden, dvs. inbjudna artister, måste det ju vara ett indirekt erkännande att Uskomattoman Mokamainen Kusetus är en flopp.

Nu kommer säkert någon som tror sig vara listig och säger ”nämen Affe, nu har de ju bara bjudit in en artist. Före 2012 bjöds det ju in flera stycken”. En inbjudan är en inbjudan vare sig det är 1 eller 100 eller 110 000 som inbjuds.

 

En annan av sina egna principer som YLE har skitit på nu är det där med att hitta nya förmågor, det som det påstods Uskomattoman Mokamainen Kusetus skulle handla om från början. Nu har jag inget minne av om jag själv också framförde denna kritik, men många kritiserade det att tävlingsbidragen skulle utgöras av en maßa okända artister som ingen känner till istället för kända artister och att publikens intreße av den anledningen skulle minska.

Att publikens intreße för Uskomattoman Mokamainen Kusetus var litet framkom i X3M:s nyheter den 11 februari 2013, den som påstår att intreßet har ökat sedan deß får visa upp siffror som bekräftar det innan jag tror på det, så producent Autios påståenden om att 90 procent av finländarna är nöjda med årets utformning på tävlingen tar jag med en stor skopa salt. Kanske 90 procent av den lilla publik som Uskomattoman Mokamainen Kusetus har kvar.

Undrar om det också är den insikten som YLE sent omsider har kommit till nu när de skippar Idols-konceptet och istället bjuder in en känd artist.

 

Att producent Autio slår ifrån sig kritiken genom att ta till ett osant ad hominem höjer egentligen bara underhållningsvärdet i alltihop. Det påminner om de diskußioner jag själv har fört med YLE:iter som frenetiskt har försvarat Uskomattoman Mokamainen Kusetus, bara för att det sedan ska komma fram att de inte ens har tittat på det.

 

Med det här och mycket mer i tankarna infinner ju sig frågan om hur välmotiverat skrotandet av Euroviisukarsinnat sist och slutligen var. Och hur genomtänkt var det egentligen?

 

För den som nu råkar undra varför jag har sådana problem med Uskomattoman Mokamainen Kusetus så är det den uppenbara skenheligheten och den överlägsna attityden personerna bakom Uskomattoman Mokamainen Kusetus hade gentemot oß ESC-fans.

***

Affe af Skrifwklaada
03.03.2018 kl. 14:25

Falskt larm!

Det blev inget. Fan också! Den här gången berodde det dock inte på mig. Varvet hade ändrat sig. Det de skulle ha flyttat hade inte kommit. Det ligger tydligen någonstans ute i världen och skräpar.

Framtiden är alltså fortfarande öppen.

Affe af Skrifwklaada
01.03.2018 kl. 14:30

Jag vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra, det enda jag vet är att det är bråttom med att fatta ett beslut

Nu befinner jag mig i ett väldigt märkligt läge. Jag fick ett samtal från ett bemanningsföretag som har mina uppgifter. Det handlade om materiaalisiirtotyöt på varvet. Jag betraktar det som ett slags lagerjobb, det vill säga det som jag har sökt ett tag nu. Det verkade också vara bråttom. Anställningen skulle börja redan nästa vecka och vara fram till början av april, alltså i en dryg månad, men den som ringde från bemanningsföretaget sade att det blir en fortsättning men med en paus i april.

Det är alltså snabba ryck som gäller vilket gör min situation smått besvärlig eftersom jag nu måste göra ett slutgiltigt val. Jag väntar fortfarande på besked om hur det blir med översättningsvikariatet på ambaßaden. Det börjar redan om mindre än två veckor så det skulle krocka tidsmäßigt med lagerjobbet.

 

Jag måste alltså bestämma mig ganska snabbt nu för vilket jag satsar på med väldigt bristfällig information på handen. Tar jag emot lagerjobbet nu är det farväl till översättningsvikariatet och allt översättningsarbete för all framtid. Tar jag inte emot lagerjobbet är det inte ens säkert att jag får det där översättningsvikariatet heller. Så det är en månad mot fem månader. En säker månad mot fem i nuläget ytterst hypotetiska månader.

Jag har försökt strypa hela drömmen om översättning men så tipsades jag om det där vikariatet och den där djäkla drömmen vaknade till direkt. Deßutom ligger ju ambaßaden i Helsingfors vilket betyder att pendlingen skulle sluka ganska mycket av min lön. Nu tror jag emellertid att det på allvar är dags att låta översättningsdrömmen somna in och försöka satsa på något som ger mig en framtid.

 

Å tredje sidan har jag också sett att varvet ordnar ett slags rekryteringsutbildning. De utbildar svetsare som de sedan (för det mesta) anställer och jag har sneglat på den möjligheten, men för att kunna söka in dit måste man vara arbetslös (ansökningstiden går ut på fredag) och den möjligheten lär ju försvinna nu.

 

Å fjärde sidan paßar ju det här lagerjobbet ganska perfekt in i min ursprungliga plan som gick ut på att jag jobbar i ett år eller två och funderar på vad jag kan tänka mig att göra resten av mitt liv. Med det här jobbet har jag faktiskt en chans att följa den planen, gå till någon karriärpsykolog på arbetsbyrån och få veta vad jag egentligen paßar till och vilka mina teoretiska alternativ är. Deßutom behöver jag ju ren konkret arbetserfarenhet. Jag är verkligen i behov av anställningar att sätta i CV:n.

 

Allt det här virvlar runt i huvudet på mig. Jag vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra. Det enda jag vet är att det är bråttom med att fatta ett beslut.

***

Affe af Skrifwklaada
28.02.2018 kl. 20:42

En vecka

Jag har en tes om att nepotister brukar höra av sig inom en vecka om de verkligen är intreßerade av en, inom en vecka om de vill ha en på intervju.

Nu har jag inga hållbara bevis för att det är så här det förhåller sig, ännu, men jag har för mig att de brukar höra av sig inom en vecka efter sista ansökningsdag, åtminstone de gånger jag har sökt. Jag ska hålla ett noggrannare öga på tidpunkterna hädanefter.

***

Eftersom jag är persona non grata på nepotismmarknaden kom jag på att jag ju lika gärna kan skicka något fräckt svar tillbaka när jag får ett nej. Mina chanser är ju redan noll och de kan ju inte bli mindre än noll så jag förlorar egentligen ingenting på att säga vad jag verkligen tycker.

***

Jag har ont i halsen. Någon har smittat mig.

***

Jag gick och tittade på den spårvagn som står på Salutorget. Den är fin men jag åkte många gånger med just den där modellen i Helsingfors och jag tycker inte den är något speciellt. Byggs det en spårväg här kommer jag ändå inte att åka på den. Linjen kommer att dras i områden där jag aldrig är.

 

Affe af Skrifwklaada
26.02.2018 kl. 18:03

Ja, jag ser ironin

Förra veckan tipsades jag om det här.

Jag erkänner att ironin i det hela inte går mig förbi. Jag hade ju bestämt mig för att inte försöka ta mig in i branschen överhuvudtaget. Jag hade helt inställt mig på att aldrig mer jobba i branschen, att min praktik sommaren 2017 bara skulle vara en engångsgrej.

Sommaren 2017 kan förstås fortfarande bara bli en engångsgrej då jag knappast kommer att bli vald till tjänsten eftersom jag inte kan flytta till Helsingfors så det bär ingen egentlig betydelse sist och slutligen. Man skulle ju tro att det går att jobba var som helst med detta, men nej nej.

Frågan är främst hur jag gör med intervjun. (Ja, de kommer att be mig komma på intervju. De kan inte ignorera mig när jag har min praktik sommaren 2017 i bagaget.) Jag har inte råd att åka till Helsingfors för att gå på intervjun.

Tillägg: Jag fick så klart ett nej.

Affe af Skrifwklaada
22.02.2018 kl. 21:25

Explosionsrisk

Jag kommer snart att explodera. Jag är så helevetes förbannad på ALLT. Alla djävla lögner. All djävla nepotism. Allt djävla hyckleri!

Hela mänskligheten kan gå och ta sig i *****************!

Affe af Skrifwklaada
21.02.2018 kl. 10:33

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo, staden som en gång låg mitt hjärta närmast. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast