Bloggposter

Det blir nog inte av

Den där utbildningen kan komma att ryka i alla fall. Jag har inte råd med resorna, även med stödet jag skulle få, och deßutom har jag inte råd att skaffa bil vilket är ett slags krav för att man ska kunna gå den. Harmt.

Tillägg 15:45 Efter ett samtal till en av kontaktpersonerna fick jag veta att det kan gå trots att jag inte har en egen bil. Jag söker in dit!

Affe af Skrifwklaada
12.01.2018 kl. 14:55

Beslutsångesten från helvetet

Idag har jag en ännu större beslutsångest, gårdagens beslutsångest gånger 23. Nu finns det ett nytt alternativ utöver dem jag räknade upp igår.

Jag gick på ett informationsmöte om en utbildning inom infrastruktur för arbetslösa. Det lät som en utbildning som mycket väl kunde paßa mig. De som ledde informationsmötet sade att det är en bransch som skriker efter folk och att det finns gott om fasta anställningar. Jag tror förstås inte på vad någon säger längre men det här verkar å andra sidan vara det säkraste kortet just nu. Egentligen står jag ju utan någon annan tänkbar bransch att ta mig in i. Vißt, jag hade funderat på läroavtal som storkökskock eller något liknande men å andra sidan är jag inte säker på om jag är så intreßerad av matlagning att jag är villig att jobba med det i hur många år som helst.

När jag pratade med dem som presenterade utbildningen efter mötet fick jag också veta att min akademiska utbildning kan vara till viß nytta, det var åtminstone så jag förstod det.

Ett problem med själva utbildningen är att den ordnas i Salo, och jag bor i Åbo. Så resorna fram och tillbaka varje dag skulle bli väldigt dyra. (Nej, en flytt till Salo är inte möjlig.)

Översättning kommer jag förmodligen aldrig mer att jobba med, jag tänker absolut inte börja frilansa och det kan dröja flera år innan det loßnar något jobb på min praktikplats i somras, så översättningen finns inte längre på bordet. Utöver det har jag ingenting att spela med.

Till skillnad från översättningen skulle den här utbildningen också ge mig en kompetens som inte enbart gäller i Finland.

Hade jag fått som jag velat skulle jag ha tagit ett lagerjobb och hållit på med det i ett eller två år medan jag funderar på vad jag verkligen vill göra men nu har jag mindre än en vecka på mig att fatta ett väldigt avgörande beslut. Ansökningstiden till utbildningen går ut på måndag nästa vecka så nu är det snabba ryck som gäller.

Jag måste tänka igenom det här ordentligt för när ansökan en gång lämnats in kan den inte tas tillbaka utan ”giltigt” skäl. Å andra sidan kommer en sådan här chans inte emot särskilt ofta.

Nu står jag i valet och kvalet, rådvill och förvirrad.

Affe af Skrifwklaada
09.01.2018 kl. 16:18

Konstigt läge

Nu har jag hamnat i ett väldigt konstigt läge. Fram till förra veckan vißte jag bestämt att jag inte kommer att kunna ta mig någonstans utan att utbilda mig eller gå en kurs som ger någon form av certifikat eller något. Förra veckan fick jag ett meddelande om att de vill ha mig på intervju för ett jobb jag hade sökt och som jag bedömer att jag har en bra chans att få.

Detta samtidigt som jag hade bestämt mig för att gå två kurser för två olika kort som jag måste ha för att kunna ta mig in i den bransch jag hade tänkt försöka ta mig in i, så situationen har förändrats en aning. En kurs för det ena kortet är jag redan anmäld till och nästa kurs för det andra kortet ordnas först i slutet av januari och anmälningstiden börjar först nästa vecka.

 

Så nu sitter jag här med en gnutta beslutsångest.

Ska jag helgardera genom att gå båda kurserna även om jag får det där jobbet jag ska på intervju, och verkligen tar emot det, för nästa vecka?

Ska jag strunta i kursen för det andra kortet om jag får jobbet jag ska på intervju för nästa vecka?

Ska jag ta jobbet om jag får det även om det inte riktigt är min bransch och hålla på med det på obestämd tid tills jag tröttnar?

Ska jag tacka nej till jobbet jag ska på intervju för och bara hoppas på att det ska loßna ett jobb som kräver de två korten? (Jag pratade med en person på arbetsbyrån som sade att om jag tar de båda korten och anmäler mig hos några bemanningsföretag kommer det säkert att loßna något, men jag tror som bekant inte på någonting folk säger mer.)

Det hela handlar sist och slutligen om vad jag har möjlighet att få och vad som ger högre lön, samtidigt som jag är lite orolig för att betala för något i onödan. Jag har ju redan ett studielån för en examen som är totalt värdelös.

Å andra sidan förlorar jag inget på att ha de där korten även om jag tackar ja till jobbet jag ska på intervju för. Trivs jag inte har jag ju två certifikat som gör att jag kan få ett annat jobb (enligt påstående).

Affe af Skrifwklaada
07.01.2018 kl. 15:30

Tre dagar

Vi är tre dagar in i det nya året och inget har ju egentligen förändrats, förutom att jag numera är en av de olyckliga satar som omfattas av den där korkade ”aktiverings”mallen som vår klent begåvade regering genomdrivit. De kommer knappast att ändra sig även om hela Finlands befolkning skulle skriva under medborgarinitiativet. Prestige är en mycket stark motivation för att göra något korkat.

***

Nyårsafton var ganska händelselös. Jag tog en promenad på förmiddagen och åt en nyårsmiddag bestående av en Quattro med mycket extra fyllning. Jag hade tänkt göra det redan på julafton men plånboken sade nej nej nej så det blev inget av det på julafton. Det blev alltså nyårsafton istället.

 

Jag gick en tur till området vid Caribia och Studentbyn och upptäckte att Caribias parkering, som jag gick förbi nästan varje dag de förra gångerna jag bodde i Åbo, har förvandlats till en betongbunker som ska bli studentbostäder.

Så här såg det ut när jag i maj 2015 stod på samma ställe som i förra bilden.

 

Och så finns det ju ofta ett och annat roligt meddelande.

***

Jag tittade förstås också på fyrverkerierna.

Affe af Skrifwklaada
03.01.2018 kl. 15:55

Årssammanfattning 2017 – ett år av milstolpar i bilder

Jaja. Då är 2017 snart till ända. Dags att sammanfatta ännu ett år.

I början av året sade jag att 2017 hade potential att bli ett riktigt helvetesår. Jag tog ganska fel, det är 2018 som kommer att bli helvetesåret.

Min sammanfattning av 2016 finns här.

 

Januari–maj

Jag halkade på julafton 2016 och slog i armbågen rejält. Armbågen gjorde ont hela våren och ännu på sommaren kunde jag ibland känna av att det var något där även om smärtan avtog succeßivt när armbågen läkte.

Hela våren gick åt till att skriva min magisteruppsats klar. På basis av den respons jag fick hösten 2016 blev jag tvungen att skrota hela analysdelen och skriva en ny. Jag skrev hela analysdelen på ett halvår (för dem som inte är akademiker kan jag berätta att analysdelen utgör två tredjedelar eller mer, det var alltså ingen liten arbetsmängd jag presterade på kort tid). Varje fredag satt jag i ett av universitetets dataauditorier och skrev som tokig för att hinna bli klar i tid.

I början av mars åkte jag till Helsingfors för att gå på intervju för en eventuell praktikplats och i slutet av mars fick jag jakande besked.

Juni–augusti

Jag tillbringade sommaren i Helsingfors så nu kan jag säga att jag har bott i vår hufvudstad, även om det bara varade i tre månader. Jag bodde så paß lämpligt att jag kunde åka spårvagn till jobbet på morgnarna utan att behöva byta linje någonstans på vägen.

 

Min praktik var alltså på den svenska aktualitetsöversättningen vid Statsrådets kansli. Jag satt och översatte ministerietexter från finska till svenska och lyßnade på NRK hela dagarna. (Jag fick också pröva på att översätta en regeringsproposition.) Det var det bästa jobbet jag någonsin haft. Jag fick jobba centralt, jag hade utsikt över Senatstorget och domkyrkan från min favoritplats. Den här praktiken blir förmodligen också det enda jag någonsin gör i min bransch. Jag har helt övergett tanken på att jobba i min bransch.

 

Jag fick också skaka hand med vår statsminister på sommarfesten den 8 juni.

 

En bit in i sommaren upptäckte jag att det var helt onödigt att ta spårvagnen hela vägen från Senatstorget när jag skulle hem. Jag upptäckte att det var mycket bekvämare att ta ett lokaltåg till Böle och ta spårvagnen hem därifrån. Jag kunde samtidigt paßa på att fota själva stationen från olika vinklar.

Jag kunde tyvärr inte ta ut det mesta möjliga av min tid i Helsingfors eftersom jag var tvungen att tänka på det som kommer efter praktiktiden och min praktikersättning var så liten att jag inte kunde göra särskilt mycket på fritiden annat än att åka runt på stan med kollektivtrafiken.

 

Eftersom jag bodde i Helsingfors hade jag nära till Åbo så jag paßade så klart på att åka dit när jag hade chansen. Det blev sammanlagt tre besök i Åbo under sommaren. Jag hade planerat att besöka Åbo lördagen den 19 augusti men så skedde ju den där knivhuggningen dagen före och jag lade planerna på hyllan, men bara för en dag. Jag bestämde mig för att jag trots allt måste dit. Det kändes ännu viktigare nu än det hade gjort innan så jag åkte dit på söndagen istället.

 

I somras upptäckte jag också hur jag kan förbättra färgerna på mina fotografier, därför har de jag tagit efter augusti bättre och klarare färger än tidigare.

 

I slutet av augusti flyttade jag till Jeppis.

 

September–november

Jag tillbringade hösten i en frustrerande tillvaro i Jeppis. Det enda jag hade att leva på var den sista praktiklönen jag fick från praktikplatsen. Jag var fortfarande inskriven vid universitetet men kunde inte ta ut något studiestöd.

Jag har tyvärr inga bilder från 100 meter häck i år eftersom minneskortet jag hade bilderna på började krångla. Jag blev tvungen att formatera kortet så i stort sett de flesta bilder jag hade från september och oktober försvann.

Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna använda min cykel igen, utan jobb kommer jag inte att ha råd att byta framdrevet.

Jag fick min värdelösa examen till slut. I oktober var jag på en arbetsintervju för ett översättarjobb i Lovisa, och fick det vanliga beskedet.

Jag flyttade till Åbo i slutet av november, och upptäckte vad det innebär att bli lurad av sina minnen och gå på en nit.

 

December

Julmånaden utan julfirande. Jag hade dock råd att unna mig ett biobesök så här mot slutet. Det blir det andra av de två gångerna som jag gått på bio i år. Det har ju blivit så förbaskat dyrt.

Det var mitt 2017. Det har varit ett ironiskt äckligt litet år, och någon framtid hoppas jag inte på mer.

Affe af Skrifwklaada
30.12.2017 kl. 10:00

Åttan får en stark tia

Om du är ett Star Wars-fan som inte har sett Episod VIII än bör du inte läsa detta inlägg!

Jag är nyß hemkommen från biografen. Jag kan inte minnas när jag senast blev så överväldigad av en filmupplevelse, ens på bio.

 

Även om jag blev överväldigad och ger filmen så goda betyg det överhuvudtaget går upplever jag samtidigt att filmmakarna brände på med krutet aningen för mycket. Det ska ju komma en episod till och filmmakarna höjde kanske ribban för mycket för sig själva genom att göra Den sista jedin så maffig som de gjorde den. Eftersom Kraften vaknar var så lik Episod IV var jag orolig för att den här filmen skulle bli lika lik Imperiet slår tillbaka men den oron lade sig snabbt efter en början som förvißo var oroväckande lik. Även om den här filmen är en halvtimme längre än Star Wars-filmer brukar vara kändes den inte alls utdragen.

Jag undrar om inte filmmakarna själva insåg att de lät sig inspireras lite väl mycket av tidigare delar och därför var angelägna om att låta historien ta andra vägar den här gången. Svängningarna i handlingen var ovanligt djärva och oväntade och bara det förtjänar en rejäl eloge. De djärva och oväntade svängningarna varvades deßutom med bekanta element och bekanta situationskonstruktioner vilket gjorde att man inte kände sig helt bortkommen. Man vet knappt alls nu vad som väntar i Episod IX i och med att en del saker som jag hade förväntat mig ska hända där istället hände nu.

Jag läste knappt undertexterna så jag vet inte om det skedde lika många terminologiska översättningsmißtag som i Kraften vaknar. Det förekom knappt någon astronomisk terminologi heller den här gången så översättaren hade väl inte ens chansen att upprepa mißtaget.

 

När Episod IX har kommit ut borde det göras en ordentlig, enhetlig nyöversättning till svenska av filmtitlarna i hela serien.

Affe af Skrifwklaada
27.12.2017 kl. 21:27

Framtid? Vilken framtid?

Den här texten ingick till en början i min årssammanfattning men den svällde och började ta så mycket plats att den fick bli ett eget inlägg istället.

Några har protesterat mot min vana att kalla min examen värdelös men som jag har påpekat är en examen som inte genererar en arbetsplats totalt värdelös. Den är bortkastad. All streß och alla sömnlösa nätter studierna har gett mig har varit helt förgäves. Allt jag har gjort mellan 1 september 2010 och 27 oktober 2017 har varit totalt bortkastat. Den tiden är som ett svart hål i min CV. All tid har gått åt till att skaffa den här värdelösa examen och de dagar jag har jobbat under tiden kan med undantag för i somras räknas på ena handens fingrar så jag har egentligen noll arbetserfarenhet från deßa sju år.

Jag har med andra ord stått utanför nepotismmarknaden i sju år och jag hade inte ens tre hela års arbetserfarenhet från före studierna heller. Det finns ingen nepotist som tar i en akademiker som stått utanför nepotismmarknaden i sju år och inte ens har tre års sammanlagd arbetserfarenhet vid 30 års ålder ens med tång. Söker jag något praktiskt arbete måste jag antagligen utelämna min examen från CV:n om jag ens ska ha ens en teoretisk chans att bli anställd, men då måste jag hitta en annan förklaring till det där hålet på sju år i CV:n.

Jag kommer följaktligen aldrig att bli insläppt på nepotismmarknaden. Det kommer aldrig att hända. Jag är för gammal. Är man inte inne på nepotismmarknaden senast vid 25 så kommer man aldrig in. Jag har för lite arbetserfarenhet i ALLA branscher. Det finns ALLTID någon med mer erfarenhet än jag även om vi bortser från kontakter. Även om jag utbildade mig till något annat så kommer jag att vara ännu äldre än jag är nu, med en utbildning och fortfarande med närapå noll arbetserfarenhet, och jag har som bekant inga kontakter så den hårdaste hårdvalutan saknar jag också helt. Med sådana här förutsättningar skapar man sig ingen ekonomisk framtid.  Jag står utanför samhället livet ut, utan att egentligen alls ha varit inne, hur länge resten av livet nu sedan blir.

Jag har totalt förstört mitt liv och min framtid för att jag trodde på folks lögner så ni kan ju gißa i vilken utsträckning jag kommer att lita på folk i framtiden. Från och med nu talar alla osanning tills deß motsatsen bevisats. Eftersom varenda medlem av homo sapiens är en patologisk lögnare är jag tvungen att helt förlita mig på mina egna erfarenheter från och med nu, så när någon säger något som går emot mina erfarenheter är det mina erfarenheter jag kommer att lita på.

Det enda mitt liv kommer att gå ut på hädanefter är att se hur allt jag äger degraderas eftersom jag inte har råd att fixa något. Cykeln kommer jag aldrig att kunna cykla på mer då jag inte har råd att byta framdrevet. Datorn jag skrev detta inlägg på har riktigt lämpligt börjat visa ålderstecken så snart kommer den att ge upp helt också, och någon ny har jag följaktligen inte råd med.

Det finns egentligen ingen anledning att hålla sig vid liv mer. Det kommer inte att bli bättre. Det finns ingen som helst orsak att anta det. Jag kommer i alla fall inte på några. (Det här är inte negativt tänkande. Det här är en rationell slutsats. Den som vill ploppa ur sig ett ”tänk positivt” kan dra till skogs!) Nåja, jag har egentligen aldrig varit särskilt förtjust i det här skitlivet ändå.

 

Undvik universitet helt om ni kan, ungdomar! Studera absolut inte humaniora! Upprepa inte mitt mißtag! Ta en yrkesutbildning.

Affe af Skrifwklaada
27.12.2017 kl. 12:40

Minimalistjul

Julen 2017 är den minimalistiskaste jul jag någonsin har firat. Egentligen har jag inte firat alls. Jag har inte ätit någon grisrumpa, inga pepparkakor, ingen gröt, ingen julgran eller haft något krimskrams överhuvudtaget. Julafton var en helt vanlig dag.

Det blir inte särskilt mycket julstämning när nederbörden på julafton kommer i form av regn och inte snö och festbudgeten är närapå noll. Då är julen bara något jag vill ha överstökat så fort som möjligt. Jag tror jag gör som ryßarna och har nyår som den stora högtiden istället.

Affe af Skrifwklaada
26.12.2017 kl. 10:52

"Ge inte upp", och glad konsumtionsfest

”Ge inte upp”. Det finns inget uttryck jag hatar så mycket som just det där. Jag hatar det till och med mer än h-ordet. Alla ni som slänger det ur er: You are not helping! Även om era avsikter är goda.

Det är en totalt innehållslös floskel som inte tillför något konkret som hjälper till att lösa situationen, den löser ingenting. Den är bara en uppmaning att fortsätta hålla på med något totalt meningslöst som inte leder någonvart och där det inte längre finns några utvägar.

Floskeln är bara ännu en avknoppning av det bondfångeri som positivt tänkande är.

***

I så här positiva tecken ska jag paßa på att önska alla Glad konsumtionsfest.

Affe af Skrifwklaada
23.12.2017 kl. 09:27

Rynkan i pannan

Jag har fått en rynka i pannan och den stör mig något otroligt. Den börjar ovanför högra ögat och ovanför vänstra ögat böjer den sig och bildar en vinkel (så rak är den). Det ser ut som om jag har fått två yxhugg mot pannan som senare har läkt och har lämnat efter sig ett knappt synligt ärr. Det ser otroligt knäppt ut.

Nåja, hellre att det ser ut så än att det jag beskrev verkligen skulle ha hänt, för då skulle jag nog inte ha stått här och skrivit.

Affe af Skrifwklaada
22.12.2017 kl. 09:46

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo, staden som en gång låg mitt hjärta närmast. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast