Bloggposter

Streßillamående

Jag tror hela den här dagen kommer att gå i streßillamåendets tecken. Det är egentligen ganska löjligt för jag borde inte vara så streßad över detta.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 19.12.2017 kl. 13:30

Spända glasögon igen

Bara en vecka kvar till julafton och 2 veckor kvar av 2017.

Det här blir den första julen jag tillbringar på egen hand. Resten av familjen firar den i Österbotten. Jag åker inte norrut. Förra julen gick vißa personer i min närhet över gränsen så min frånvaro i år är ett litet straff riktat mot dem. Jag kan stå ut med mycket men när min gräns är nådd så är den nådd.

***

Jag spände mina hemmaglasögon för bara någon vecka sedan och de hade redan hunnit bli lösa. Jag tror inte optikern spände dem ordentligt. Igår gick jag förbi optikern och fick dem spända igen. Får se om de hinner hålla längre den här gången. Det är synd att jag inte har kvar farfars precisionsverktyg som han använde för att fixa klockor och sådant. De borde ha haft rätt proportioner för att kunna spänna skruvar på glasögon.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 16.12.2017 kl. 20:17

Lite personligt

Jag ska vara lite öppen och personlig idag. Min nuvarande, och förmodligen permanenta, situation påminde mig om något jag hade glömt och som jag hoppades att jag aldrig mer skulle behöva påminnas om.

 

När jag var liten, de gånger jag tänkte på att bli vuxen skrämdes jag av vuxenvärlden (det här hände alltså i den äldre delen av min barndom). Jag var skiträdd för att bli vuxen, i synnerhet när jag stod på gränsen till tonåren. Jag kunde ligga vaken i flera timmar på nätterna och bara grubbla på framtiden. Redan när jag var liten var jag ofta rädd för framtiden av olika anledningar. Det fanns alltid något som gnagde i bakhuvudet, om det inte var mina egna utsikter var det miljöförstöringen, eventuella astronomiska katastrofer som raderar ut allt liv och förstör allt. Det fanns alltid något som gav mig framtidsångest. Den framtidsångesten har förföljt mig sedan deß, ibland har den varit starkare och ibland har den varit svagare, men den har alltid funnits där.

 

Jag hade inte en barndom där pappa gick till jobbet på morgnarna. Min farsa blev arbetslös när den ekonomiska depreßionen slog till på 90-talet. Då var jag två eller tre år gammal. Han blev av med jobbet (det var någon form av industrijobb på ett stort finskt företag som fram till depreßionen på 90-talet hade närvaro i Jeppis) och han kom aldrig i arbete efter det. Jag såg på nära håll vad den sortens utanförskap gör med en människa. Nedbrytning är ett snällt ord att beskriva det med. Han blev gravt alkoholiserad och gled utanför.

Farsan försökte ett tag komma in igen och några korta perioder hade han något jobb, men han gled ur mer och mer och till sist stod han helt utanför, och ville inte ens försöka ta sig in mer. Han verkade vara helt nöjd med att kröka bort sitt liv. Han ville inte ens på torken när att detta erbjöds.

Även om det finns grundläggande skillnader, jag har åtminstone lärt mig att hålla mig borta från alkohol, mellan farsans situation och min finns det samtidigt en del skrämmande likheter. Jag verkar på något sätt ha ärvt hans arbetslöshet, med den skillnaden att jag knappt ens har varit inne och som det ser ut nu kommer jag aldrig att släppas in heller. Jag gör samma sak. Jag försöker ta mig in men släpps inte in av diverse nonsensanledningar. I am stalked by the curse, like my father before me. Att jag deßutom var dum nog att välja en totalt värdelös utbildning gör inte saken bättre.

Jag var skiträdd för vuxenvärlden när jag var liten och den rädslan har visat sig vara nog så motiverad. Det jag var så djävla rädd för har ju besannats också för mig.

***

En självis jag tog när vi höll på att tömma huset hösten 2011.
Affe af Skrifwklaada
Publicerad 07.12.2017 kl. 11:34

Nu räcker det

Jaha. Ännu ett nej, med samma djävla motivering.

Nu räcker det. Nu har jag fått nog. Nu lägger jag ner. Nu slutar jag bry mig. Det är lika bra att sluta inbilla sig att jag kommer att släppas in.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 05.12.2017 kl. 15:00

2017 sjunger på sista versen

Det är bara en knapp månad kvar av 2017 och det börjar bli dags att skriva årssammanfattningen. 2017 har varit ett ganska händelserikt år när jag tittar tillbaka på det. 2017 har på många sätt varit en milstolpe, det kan jag säga redan nu fastän det fortfarande inte är över.

Jag fick min totalt värdelösa examen. Jag fick mitt första sommarjobb (som egentligen bara var en praktikplats) på flera år och fick som en följd av det bo i Helsingfors hela sommaren. Jag flyttade hemifrån när jag började studera, men då flyttade jag till ett studentboende. 2017 flyttade jag till en ”riktig” bostad så nu har ett nytt livsskede, eller den korta marschen mot undergång, inletts.

En nära släkting dog också. Det påverkar mig emellertid inte så mycket då jag knappt hade någon relation till personen ifråga på grund av vår dåliga personkemi.

***

Det snöade i fredags. Nu regnar all snö som kom då bort. Det ser med andra ut precis som det gjorde förra gången jag bodde i Åbo, en förlängd höst ända in i december (och vidare in i januari). Har det alls varit någon riktig vinter i Åbo sedan 2014–2015?

***

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 03.12.2017 kl. 11:01

Varthän nudå?

Jag skrev i förra inlägget att jag nu på allvar börjat överväga att utbilda mig till något annat. Möjligheterna till det är ju inte obegränsade heller. Det börjar gå upp för mig allt tydligare.

Jag fick ett tips om en sida för olika läroavtalsutbildningar men en snabb titt på dem avslöjade snabbt att de utbildningarna saknar jag tillgång till.

Min sista chans nu är att få någon sorts karriärplanering eller vägledning vid arbetsbyrån. Jag är med andra ord helkörd för den myndigheten kan inte skilja mellan att stjälpa och att hjälpa och stanken av inkompetens hänger så tjockt i luften där att man kan skära i den med kniv.

Även om möjligheten skulle finnas kräver det ju frågan: Vad ska jag utbilda mig till istället? Vilken bransch ska jag försöka ta mig in i istället?

Jag kan ärligt säga att jag totalt struntar i vilken bransch det blir, om den intreßerar mig eller inte. Det enda jag tänker på nu är pengarna, att jag får en lön jag kan leva på och som inte gör att jag har en maßa månad kvar i slutet av pengarna. Resten skiter jag i just nu. Råkar det sig så att jag hatar jobbet och mitt liv kan jag ju alltid bedöva mig på fritiden. Jag har redan prövat det där med att följa mina intreßen och paßioner och det ledde mig rakt in i den här förbannade fällan utan återvändo där jag befinner mig nu.

Man skulle ha någon hispamedicin som gör en likgiltig inför allt och dödar ens själ. Då skulle man vara av med många problem.

 

Tillägg 15:17 Imorgon har jag faktiskt en arbetsintervju på lut men vis av erfarenhet har jag inte någon större tilltro till att den skulle leda till något.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 30.11.2017 kl. 15:06

"Smolk i bägaren" eller "En ny, konstig verklighet"

Nu är jag tillbaka i den stad jag flyttade från för 2½ år sedan. Flytten var jobbig men den verkar ha varit en västanfläkt jämfört med framtiden.

Så här ser det ut utanför min ytterdörr numera.

 

Jag är tillbaka här där jag känner mig mest hemma men det är med smolk i bägaren. Allt är helt annorlunda nu jämfört med de två föregående gångerna jag bodde här. Jag studerar inte så jag bor inte i Studentbyn den här gången. Jag har inte den där utsikten över Caribias parkering och ÅUCS vid horisonten (den skulle jag förstås inte ha ändå då det byggs nya studentbostäder där parkeringen stod) varje gång jag går utanför min lägenhetsdörr.

Den här utsikten ser jag aldrig mer.

 

Jag har ingen struktur att följa, jag har inget mål att sträva mot. Allt är bara tomt.

Det kommer att ta ett tag att anpaßa sig till den här nya, konstiga verkligheten.

Det var inte det här jag ville tillbaka till. Vad var det egentligen jag ville tillbaka till? Var det verkligen själva Åbo jag ville tillbaka till, eller var det något diffusare som jag borde ha förstått att det definitivt inte finns någon återvändo till?

***

Jag börjar också nå den tunga insikten att åren jag lade ner på att studera har varit totalt bortkastade. Jag kan inte göra något med den examen jag har. Den duger inte ens till att torka sig med på daß. Det betyder att jag inte har någon tillgång till någon som helst nepotismmarknad. Jag börjar nå den tunga insikten att jag måste börja om från början, dvs. utbilda mig till något annat för det här är inte hållbart.

Fuck people for lying to me, and fuck me for believing in their lies (which I will never do again!).

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 28.11.2017 kl. 18:55

För mycket saker

Det här med att låta saker få ett högt affektionsvärde har sina avigsidor. Jag har i flera år försökt leva spartanskt men likt förbannat har jag för mycket grejer. Jag har flyttat så mycket de senaste åren att jag har insett det jobbiga i att ha en maßa grejer som ska packas ned och sedan, eventuellt, packas upp igen.

Jag försöker hålla mängden saker jag äger liten men det verkar inte hjälpa. Jag sitter ändå i slutändan med fler grejer än jag behöver eller vill ha.

Jag har mer än tre mappar smockfulla med anteckningar från gymnasiet. Jag borde ha gallrat i dem långt tidigare men jag är samtidigt ganska fäst vid mina minnen så det har inte blivit av. Vid varje flytt står jag inför ett slags kill your darlings-ögonblick. Jag gör det nu också i och med att jag inser att vi aldrig i livet får allting med oß.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 19.11.2017 kl. 17:00

Halvvägs genom november, 1½ månad kvar av 2017

Det är redan halvvägs genom november, och det är bara 1½ månad kvar av 2017.

Det är inte långt kvar till flytten heller. Det är inte långt till ett slutgiltigt brytningsskede i mitt liv. Ett brytningsskede som det inte finns någon återvändo från. När flytten väl har skett finns det ingen väg tillbaka Då sitter jag där jag sitter på gott och ont, på liv och död.

Jag kan fortfarande inte skaka av mig den där känslan jag skrev om i förra inlägget. Samtidigt finns det en bra anledning att hävda att jag har gjort allt rätt.

Jag har en ansökan om bostadsbidrag inne och jag ser ingen anledning till att den skulle avslås. Jag är anmäld som arbetslös arbetssökande så jag har åtminstone i teorin rätt till arbetslöshetsstöd, eller vad det nu kallas, jag har aldrig varit särskilt väl bevandrad i stöddjungeln. Jag var på en arbetsintervju för en vecka sedan, och jag ska på en till när jag har flyttat, så vår myndighet för kontroll av arbetslösa borde inte sätta sig på tvären heller eftersom jag ju bevisligen försöker.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 14.11.2017 kl. 16:14

Det rör på sig

Saker och ting ser ut att börja ordna upp sig. Samtidigt får jag en allt olustigare känsla inför den här flytten. Jag har bostaden klar. Proceßen är så långt gången nu att det börjar bli för sent att backa ur, men jobbet hänger fortfarande på en skör tråd.

Det skulle i sig inte heller vara ett så stort problem om jag kunde hysa någon som helst tillit till våra så kallade stödsystem. Jag kan inte bli av med känslan att jag har glömt någon liten detalj som kommer att förstöra allt, och min erfarenhet är att de letar med förstoringsglas efter detaljer att hänga upp sig på.

Jag höll på att få ett jobb, jag var på intervju och allt, men jag skulle inte kunna leva på lönen det jobbet skulle ha gett så jag har i flera dagar gått och grubblat på hur jag ska lösa alltihop.

Sent på onsdag kväll fick jag nys om ett annat jobb, ett som jag bedömde att jag har en chans att få, så jag skickade in en ansökan. Cirka 12 timmar senare ringde de och undrade när jag flyttar och när jag kan komma på intervju. Det låter ju lovande men jag har varit med om att det verkar lovande förr och det har likväl blivit pannkaka av allting, och den här gången blir det mycket värre i så fall.

***

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 11.11.2017 kl. 17:40

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Åbo är den stad som ligger mitt hjärta närmast. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast