Bloggposter

Min impopulära åsikt om klimatstrejken

Än en gång sviker jag min princip att inte kommentera samhällsfrågor i bloggen. Jag borde kanske överge hela principen helt och hållet.

Jag har blivit in i helsicke provocerad av de så kallade klimatstrejkerna eftersom jag inte ser dem som annat än en enda demonstration av hyckleri och plakatpolitik.

För det första har vi en svensk 16-åring som av ett gäng glorifierade åsiktsbloggare (dvs. ledarskribenter och andra som skriver åsiktsskrifter i gammelmedia. Tack för begreppet, Knappnytt) höjs till skyarna som om hon var någon sorts guru. Hon skulle inte ha fått ens hälften av den uppmärksamhet hon fått om hennes morsa inte också hade varit känd (bland annat för att vara otroligt politiskt korrekt) och om hon inte hade haft samma åsikter som de glorifierade åsiktsbloggarna. Om en annan tonåring hade demonstrerat och skolkat för till exempel minskad invandring och sänkta skatter skulle det antingen inte få någon uppmärksamhet alls eller så skulle de glorifierade åsiktsbloggarna visa en nedlåtande attityd som inte är av denna världen.

En sak som definitivt är värd att hålla i minnet är att ett antal av de glorifierade åsiktsbloggarna är ganska stora miljöbovar själva som flyger världen runt på rena nöjesresor, så jag gißar att klimataktivismen delvis är ett del av någon sorts överkompensation för egna synder, som om alla ton koldioxid som planet spydde ut på resan till Spanien och Thailand försvinner bara man säger de rätta orden.

Egentligen är jag direkt äcklad av mediernas beteende för det är så uppenbart att de använder G. Thunberg som en sköld. De har märkt att ingen lyßnar på dem längre och de får kritik från många håll. Istället för att bemöta detta fixar de fram ett barn som de använder som sköld och låtsas som om det är barnet man rackar ner på när det egentligen är medierna själva som kritiken riktas mot.

 

För det andra tvivlar jag starkt på att de elever som skolkar för att stå med skyltar på diverse ställen verkligen är beredda att göra de uppoffringar som krävs. Om någon påpekade för dem att om de verkligen menar allvar med sin klimataktivism borde de avstå sina iPhones och sina datorer och annan underhållningselektronik (deßa är ganska stora miljöbovar och detta inte enbart på grund av sin elförbrukning), gå eller cykla överallt och sänka sina materiella krav rejält tror jag att många av dem skulle börja skruva på sig och komma med undanflykter till varför just de inte ska behöva sänka sin standard. Vi måste alla göra uppoffringar men de uppoffringarna ska ju inte drabba ”mig”. Då är det lättare att bara sitta med en skylt i näven och kräva att andra ska göra saker.

Jag slår vad om att mitt ekologiska fotspår är mindre än deßa elevers, men så mycket kan jag säga att om jag någon gång får ett jobb som ger mig inkomst stor nog att resa för så kommer jag att göra det. Jag har knappt alls haft råd att resa hittills i mitt 30-åriga liv så om uppoffringar ska göras får deßa uppoffringar fan göras av någon annan de gångerna, dvs. någon av de skenheliga krösurarna får helt enkelt finna sig i att flyga mindre. (Jaja, kalla mig hycklare då!)

 

Sedan har vi också andra sidan av debatten, dvs. klimatförnekarna som med nästan religiös glöd förnekar att människan kan påverka någonting överhuvudtaget. Dem rekommenderar jag att titta på följande video med astrofysikern Adam Frank. 

Affe af Skrifwklaada
17.03.2019 kl. 19:55

Det blir bara bättre

Det är en sådan här torsdag igen. Vänstra skalmen på glasögonen gick sönder så där blev de i princip obrukliga. Mitt andra par hemmaglasögon saknar ena näskudden så dem kan jag inte heller gå ut med eftersom det ser så otroligt stolligt ut.

Jag har ett par glasögon som fortfarande är hela men eftersom de är mitt bästa par använder jag dem begränsat, det vill säga när jag träffar myndighetspersoner och sådant. Jag har inte längre något sämre par glasögon att ha när jag är ute så världen kommer att vara väldigt diffus ett tag framöver.

Affe af Skrifwklaada
14.03.2019 kl. 15:15

Rastlös

Jag kan inte minnas när jag upplevde en så här meningslös tillvaro senast. Ingenting händer. Jag blir inte ens av med tristeßen genom att läsa längre. De flesta vägarna ut ur det här ser deßutom mest ut att vara rent hypotetiska eftersom de jag har bett om besked är senfärdiga med att höra av sig.

Min remiß har jag inte heller hört någonting om. Vården i den här stan har minsann inte bråttom. Jag har deßutom fått veta att resultatet av undersökningen, som ännu inte har blivit av, är direkt avgörande för mina planer så jag har väldigt många anledningar att vara rastlös av all väntan.

***

Affe af Skrifwklaada
12.03.2019 kl. 17:00

Jag har vunnit debatten

Det här är egentligen bara ett litet komplement till det inlägg jag skrev för ett år sedan.

Ja, jag tänker vara arrogant nu och utropa mig till segrare eftersom jag anser att jag och alla andra som kritiserat Uskomattoman Mokamainen Kusetus sedan 2012 har haft rätt och att YLE inte längre kan försvara sitt agerande.

YLE låtsades igår låta folket välja vilken låt Darude ska ”representera Finland” med. Jag vet inte vilken det blev, jag tittade inte på smörjan (jag har till och med erbjudits gratisbiljett dit av en bekant men jag tackade nej). Om Darude trots allt når framgång i Tel Aviv är det för att personerna bakom Uskomattoman Mokamainen Kusetus totalt har skitit på sina egna principer. Går det dåligt är det ju bara ytterligare en käftsmäll för hela skräpet, en käftsmäll som blir ännu roligare med tanke på att YLE som bekant har frångått det som de påstod var målet med Uskomattoman Mokamainen Kusetus i början, dvs. att vara någon sorts Idols som tar fram nya artister.

Jag medger emellertid att jag aldrig väntade mig att YLE skulle servera segern på ett silverfat på det här sättet. Oavsett hur det går i maj är både YLE och skräpet som YLE ersatte de finska uttagningarna med öppet för alla former av pikar och häcklande hädanefter.

Vißt. YLE behöver inte bry sig om att jag sitter här och piper ut mina åsikter (Varför skulle de?). De kan fortsätta hålla på med Uskomattoman Mokamainen Kusetus så länge de vill men de kan inte göra det med någon heder längre eftersom de har förlorat debatten.

Affe af Skrifwklaada
03.03.2019 kl. 01:00

"Du måste ju vänja dig"

Sådana kommentarer börjar bli rejält irriterande! Introversion är tyvärr inget man bara vänjer sig av med. Extraverter utgör majoriteten av världens befolkning och är således den statistiska normen och dominerar därför samhället, det förstår jag, men det vore bra om ni också förstod att ni inte är den enda upplagan av mänskligheten som finns och att ni inte per automatik är ett ideal som vi andra kommer att försöka uppnå.

Vi som inte är socialitetsknarkare av naturen kommer inte att bli socialitetsknarkare bara för att ni vill det, och det är av den enkla anledningen att vi inte kan. Det handlar inte bara om att ”vänja sig vid människor”.

Affe af Skrifwklaada
26.02.2019 kl. 19:00

När man inte skriver ner sina idéer

Det lönar sig att skriva ner de idéer man får. Inatt när jag gick och lade mig fick jag en idé till ett blogginlägg. Jag brydde mig inte om att skriva ner den eftersom jag antog att jag skulle komma ihåg den när jag vaknat. Det antagandet visade sig så klart vara helt felaktigt och jag kom inte alls ihåg den. Därför skriver jag den här svadan om hur jag glömde bort den där idén istället.

***

Jag bävar inför ett telefonsamtal som jag snart är tvungen att ringa.

***

Affe af Skrifwklaada
24.02.2019 kl. 14:00

Inga bra alternativ

Jag hade ett samtal idag med en person om det jag ämnar företa mig i en nära framtid. När vi gick igenom mina alternativ sade jag skämtsamt att jag bara har dåliga alternativ kvar. Den jag talade med höll med, och då slog det mig på ett sätt som det aldrig har gjort tidigare: Det finns verkligen bara dåliga alternativ kvar.

Allt snack om att det går att utbilda om sig var bara Pferdscheiße. Det går i teorin men inte i praktiken. Ännu en lögn som spricker med andra ord.

***

Jag vaknade med ont i halsen imorse. Andra ronden av influensan jag hade i januari, antar jag.

***

Affe af Skrifwklaada
21.02.2019 kl. 17:45

Deßa försäljare

Jag har inte blivit uppringd av telefonförsäljare på ett bra tag. Kanske de äntligen har fattat att jag ändå inte köper något och att jag bara är ett slöseri med tid, eller så har de flyttat ut i verkligheten och stör en på gatan istället.

Igår när jag gick över Biblioteksbron stod det en person där och försökte pracka på mig något nytt elabonnemang. Hon hade ett inte ofördelaktigt utseende så det var klart jag plockade ut hörlurarna ur öronen när hon sökte ögonkontakt och frågade och hon fick ställa mig en fråga, alltså det där vanliga sättet som de håvar in en på. Hon körde det vanliga säljsnacket, att det jag har nu är så dyrt och att det som hennes företag erbjuder är så mycket billigare. Det lät väldigt lockande och det var nära att jag hade gått i fällan. Lyckligtvis hade jag tillräckligt med sinnesnärvaro att komma ihåg att jag har gått i samma fälla många gånger tidigare, dvs. att jag först hoppar på ett utlovat billigt erbjudande men sedan stiger priserna likt förbannat och det blir lika dyrt som det jag hade, vilket jag också sade och tackade nej. Jag har emellertid aldrig förr sett en så snopen och direkt besviken försäljare. Hon försökte till och med håva in mig igen när jag vände mig om och gick.

***

Affe af Skrifwklaada
20.02.2019 kl. 12:05

Det obrytbara mönstret upprepas

Ett tema som har upprepades om och om igen under 2018 var att diverse möjligheter som föreslogs mig visade sig vara långsökta och direkt orealistiska. Det är faktiskt lite anmärkningsvärt hur konsekvent det upprepades hela 2018. Nu börjar jag se det temat upprepas igen. Saken är den att det är först längre fram som kraschen kommer.

Affe af Skrifwklaada
12.02.2019 kl. 15:35

Frisk?

Efter 1½ vecka börjar jag äntligen bli fri från den här djäkla influensan. Först idag börjar jag känna mig helt frisk. Näsan är öppen och halsen gör knappt ont längre.

Nu har jag en nerv i kläm eller något i bäckenet istället så vißa rörelser, som att stöda mig på ena benet när jag tar på mig byxorna, är uteslutna.

När det ena slutar börjar det andra. Får se hur länge det här håller på.

***

Det är nu under våren 2019 som jag kommer att bli tvungen att fatta ett beslut och bestämma mig för vilken riktning jag ska gå i. Det är ett svårt beslut eftersom båda mina alternativ är lika tänkbara och det val jag gör nu kommer att diktera resten av mitt liv. Jag måste bestämma mig nu för jag kan inte låta mer tid gå förlorad.

***

Affe af Skrifwklaada
30.01.2019 kl. 21:10

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast