Bloggposter

Aldrig mer!

Jag tänker aldrig mer ägna min födelsedag en enda tanke. Jag är trött på födelsedagar. De har fan inte gett mig annat än besvikelser.

De absoluta lågvattenmärkena var min 15-årsdag och min 25-årsdag.

 

Min 15-årsdag: Den uppmärksammades säkert på något speciellt sätt men det enda jag minns av den är kvällen för då satt styvfarsan och var sur över att jag ”hela tiden har dörren stängd” och han orerade länge om det tills morsan slutligen kom in i mitt rum och förebrådde mig för att styvfarsan var sur. Det var på den tiden då allt var mitt fel i morsans ögon.

Min 20-årsdag: Jag hade som vanligt inte råd att fira, till på köpet var jag mer eller mindre tvungen att (för morsans skull) stå ut med att morsans kom och ”uppvaktade” medan det egentligen handlade om att morfar ville komma med subtila förebråelser för att jag hade avbrutit min militärtjänstgöring en vecka tidigare.

Min 25-årsdag: Jag var helt däckad efter att ha fått en släng av spysjuka natten till dagen före.

 

De enda födelsedagarna som har varit något att hänga i julgranen var min 18-årsdag och min 19-årsdag. Resten hade jag riktigt bra kunna skita i, och det är var jag tänker göra med alla framtida födelsedagar. För ett tag sedan inbillade jag mig fortfarande att jag skulle ha råd att åtminstone kunna fira min 30-årsdag på ett sätt som jag vill men inte en chans att livet skulle ge mig ens en möjlighet till det.

***

Affe af Skrifwklaada
idag kl. 18:22

Snart 30

Den här veckan paßerar jag ännu en milstolpe. Om mindre än en vecka fyller jag 30. Jag har i princip levt hälften eller åtminstone en tredjedel av mitt liv.

Något firande kan det inte bli tal om eftersom jag inte har några pengar att fira för. Jag har nästan aldrig haft råd att fira en ordentlig födelsedag. För några år sedan hade jag några idéer om hur jag ville fira min 30-årsdag men jag kan inte genomföra någon av dem överhuvudtaget. Från och med nu hatar jag min födelsedag. (Se på fan! Jag är lite bitter trots allt.)

Affe af Skrifwklaada
09.07.2018 kl. 17:20

Nyheten som blev inaktuell

Den där andra nyheten jag skrev om, och som jag fick i fredags, är inte längre aktuell. En följd av ett litet mißtag från min sida. Det är förstås en liten besvikelse men samtidigt är det kanske bäst att det blir så här. Jag känner ingen bitterhet. Jag är lite harmsen på sin höjd.

Lyckligtvis är det ingen katastrof. Jag har annat på lut så situationen är inte akut. Det är sannolikt att den snart svänger eller åtminstone inte blir värre.

Affe af Skrifwklaada
09.07.2018 kl. 16:53

En god nyhet, eller en enorm katastrof

Jag fick en nyhet i förra veckan. Jag höll på att förbereda mig på de konsekvenser som den nyheten skulle ha fått när jag i förmiddags fick en annan nyhet, och nu måste jag förbereda mig på den istället. Många skulle säkert kalla det en god nyhet men jag har en obehaglig känsla av att jag håller på att marschera rakt in i en enorm katastrof.

***

Jag måste hitta något bättre ställe att ha de bilder jag bäddar in här på. Facebooklänkarna verkar gå sönder efter ett tag.

***

Affe af Skrifwklaada
06.07.2018 kl. 21:04

Ett varnande exempel för ett alternativt jag?

Ibland får jag en känsla av att ett annat jag i ett annat universum blir förevisat mitt liv och min vardag, och att detta andra jag blir förfärat av det han ser, att jag har blivit det där varnande exemplet som man skrämmer andra med. Det behövs förstås ingen alternativ verklighet till det. Jag är ett varnande exempel i den här verkligheten lika mycket som i en annan.

Jag borde åka runt i skolor och föreläsa. Kanske jag skulle kunna hindra några från att förstöra sina liv genom att välja humaniora på det sätt som jag gjort.

Affe af Skrifwklaada
20.06.2018 kl. 09:30

Svarta listan

Jag slår vad om att alla har en svart lista. Alla har en uppsättning personer, organisationer och fenomen som de aktivt undviker. Det lustigaste är att de flesta inte ens kan erkänna att de har en svart lista.

Jag har en svart lista i alla fall, och den är lång som en tråkig föreläsning på en fredag eftermiddag. Jag kan också erkänna att en stor del av den listan utgörs av företag som svarat nej när jag sökt jobb där. Jag undviker aktivt att handla hos dem och dylikt.

De gånger vi har kommit in på ämnet svarta listor har jag ofta fått ”om jag hade en svart lista skulle jag inte kunna prata med någon överhuvudtaget” som svar, vilket säger mer om den som svarar än det säger om mig, och subtila antydningar om att jag skulle göra livet krångligt för skojs skull.

Ingen gör livet ”krångligt” för skojs skull. Jag har en svart lista av den anledningen att det gör livet mindre jobbigt eftersom jag upplever streß om jag har att göra med sådant som ger mig negativa känslor och påminner mig om jobbiga erfarenheter (det bjäbbas ju jämt om att det är så viktigt att man är positiv och undviker negativa tankar).

Affe af Skrifwklaada
10.06.2018 kl. 14:21

Jag ger upp

Jag orkar inte mer. Det spelar ingen roll hur många ansökningar jag skickar. Det spelar ingen roll hur många intervjuer jag går på. Jag får aldrig annat än ett nej.

Så nu ger jag upp. Jag ger upp! Jag tänker inte ens försöka längre, jag får bara hälsoproblem av det. Jag är inte ens intreßerad av att delta i det här skitsamhället mer. Ni får klara er utan mig. Jag kommer att hålla mig vid liv ännu en tid och den tiden kommer jag enbart att njuta av att jag är en black om foten för er. Jag önskar att jag kunde vara en större black om foten för er men det lidande det innebär för mig personligen anser jag inte att ni skenheliga, patologiska djävla lögnare är värda.

Affe af Skrifwklaada
22.05.2018 kl. 11:18

Filosoferar vidare (ängslan)

Jag filosoferar vidare, främst för att jag har tid mellan ansökningarna och för att jag ändå inte har något att förlora på att säga vad jag tycker längre.

Folk brukar säga att jag säkert får ett jobb trots att jag flera gånger har lagt fram de fakta som talar för att min analys stämmer (dvs. att jag aldrig mer kommer att få ett jobb), de gånger jag ens får något som liknar ett svar är det bara i form av meningslösa, tomma floskler.

*

Jag slogs emellertid av en tanke: Tänk om alla floskler och allt verklighetsförnekande bara handlar om att de som uttalar dem försöker trösta sig själva, att de försöker lindra sin egen ängslan och ångest. Det behöver inte vara så långsökt som det låter.

Nepotismmarknaderna är som sagt inte ens säkra för dem som tagit sig in på dem medelst osanningar och kontakter längre, så när jag kommer och pratar om min rent matematiskt hopplösa situation förstår jag att det orsakar ängslan, rädsla och ångest hos dem jag berättar det för. De börjar förstås genast tänka att samma sak skulle kunna hända dem och då sätter de psykologiska försvarsmekanismerna in direkt. De måste genast hitta något halmstrå av hopp att klamra sig fast vid. De måste hitta något som utesluter möjligheten att samma sak skulle kunna hända dem.

Att vara arbetslös är ingen dans på rosor även om en viß bortskämd samlingspartistisk överklaßjänta med noll självinsikt inbillar sig något annat. De flesta vet det och vill inte behöva uppleva det.

Affe af Skrifwklaada
17.05.2018 kl. 12:15

Det här med att äga bil

Jag tangerade redan i det förra inlägget det här med att jag inte har en bil och vilka problem det skapar.

Jag har redan nu så många moment 22 att ta mig ur att jag helt enkelt har tappat räkningen. Ännu ett av dem är att jag inte äger en bil och inte har råd att äga en bil.

Så fort man ska så mycket som en kilometer utanför stadskärnan behöver man bil har jag fått erfara. Problemet är ju att jag inte har råd att ha någon bil eftersom jag inte har något jobb, och eftersom jag inte har något jobb har jag inte råd att ha någon bil. Å andra sidan har jag ändå inga förutsättningar för att underhålla en bil även om jag skulle ha en. Jag har varken kunskaper eller medel till det så den skulle snabbt bli en skrothög hur som helst.

Jag bor ju inne i Åbo stadskärna mer eller mindre, men här finns det inga jobb jag kan få eller har råd att ta emot.

**

Om jag försöker sammanfatta de viktigaste moment 22 jag befinner mig i blir de följande:

1. Arbetserfarenhet – jag har ingen arbetserfarenhet, vilket leder till att ingen anställer mig, och därför får jag ingen arbetserfarenhet.

2. Kontakter – jag känner inga nepotister och eftersom jag inte har något jobb har jag inte råd att springa på krogen och skapa kontakter, vilket betyder att jag inte har några bekantskaper att ta mig fram med, och det skulle vara svårt nog ändå med min introversion.

3. Bil – det som jag redogjorde för ovan.

4. Åldern – Jag fyller 30 snart och åldersdiskrimineringen börjar sätta in allt tidigare i åldrarna. Kombinerar man detta med de tidigare, i synnerhet punkt 1, så inser man ganska fort att hela min situation är rent logiskt, ja nästan matematiskt, omöjlig.

5. Utbildning – Jag är felutbildad, eller saknar utbildning, vilket man nu föredrar, så det finns ingen nepotismplats där jag har nytta av min universitetsexamen. Där är min utbildning tvärtom något som får dem att kasta min ansökan i papperskorgen direkt. Utelämnar jag den har jag bara ett hål på sju år i CV:n som definitivt gör mig till en paria.

Affe af Skrifwklaada
16.05.2018 kl. 20:42

Inne i maj

Vi gick in i maj och plötsligt blev det varmt. Det är så varmt att jag blir tvungen att ha fönstret öppet för att kunna vara inomhus. Jag bor emellertid på marknivå så att ha fönstret öppet gör ju att jag lite lämnar ut mig själv, ända tills jag kom på att jag kan ju kan sätta gardinerna före så ingen ser in.

***

Det är totalt onödigt att söka jobb utanför centrum har jag upptäckt. Alla arbetsplatser utanför centrum kräver att man har egen bil, men i centrum finns det inga jobb jag kan få. Ännu ett moment 22 ovanpå alla andra.

Affe af Skrifwklaada
10.05.2018 kl. 20:07

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo, staden som en gång låg mitt hjärta närmast. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast