Bloggposter

Sista inlägget(?)

Då var det dags för det som kanske blir sista inlägget här. Jag har suttit och mixtrat med Wordpress men det är precis lika krångligt att jobba med som det var 2013 när jag bestämde mig för Ratata istället så jag är inte säker på om det blir någon fortsättning. Här finns jag i alla fall om det blir en fortsättning.

Affe af Skrifwklaada
15.09.2019 kl. 17:00

Farväl, trogna cykel

Det här djävla skitåret blir bara bättre. Idag blev jag av med min cykel som jag har haft i 15 år. Jag hade cyklat de 10 kilometrarna in till stan som jag måste cykla så fort jag har ett ärende där när jag är här i stan. Jag skulle precis handla när jag upptäckte att jag hade glömt låset (vilket egentligen inte är ett lås utan en kedja med ett hänglås).

Jag var inne i affären i högst 10 minuter men troligen bara i fem minuter. När jag kom tillbaka var cykeln borta.

För den som undrar hur fasen det kommer sig att cykeln blev stulen när jag var borta under så kort tid kan jag berätta att jag inte hade cykeln låst eftersom jag ju hade glömt låset (Bespara mig predikningarna om att man ska ha cykeln låst). Mitt kylskåp var ganska tomt så att inte handla alls var inte ett alternativ. Jag lämnade helt enkelt cykeln direkt bredvid ingången och antog att ingen är så fräck att de snor cykeln under den där tiden. Well, how wrong I was.

Det här bekräftar också lustigt nog det som jag ofta har sagt när det gäller människor: Man ska inte lita på dem överhuvudtaget.

 

Samtidigt tycker jag att det är ganska märkligt att någon fick för sig att ta det där gamla skrället för den cykeln var inte i något bra skick. Hade jag haft råd skulle jag har köpt en ny cykel för länge sedan.

Affe af Skrifwklaada
12.08.2019 kl. 19:20

Diagnosticerad

På eftermiddagen måndagen den första juli i år fick jag slutligen veta något som jag fick antydningar om redan tidigt under våren 2018, och som jag därför bara har anat sedan deß, men nu har jag alltså äntligen fått papper på det.

Jag var tvungen att vänta i nästan ett helt år på att bli undersökt. Även om den långa väntetiden har inneburit en del frustration tror jag att den var givande samtidigt eftersom den gav mig gott om tid att fundera igenom allting och förbereda mig på vad svaret än skulle komma att bli.

Jag har alltså asperger. Det är en mildare variant, och det är egentligen en ren slump att jag hamnade i en situation där det antyddes att jag kan ha det, men det är ändå något jag har och som jag alltid kommer att ha.

Det här är ju något man föds med så det är som om jag har fått veta att jag har en livslång följeslagare som har följt med mig sedan dag ett på detta lilla jordklot och denna följeslagare kommer följaktligen också att följa med mig livet ut. Somligt får ju sin förklaring i och med detta samtidigt som jag äntligen får en anledning att stå på mig och inte behöver lägga mig platt för vilka krav som helst.

 

Jag var inte helt förvånad när jag väl hade kommit förbi den första förvåningen. Jag var avvisande till en början eftersom jag inte tyckte att jag stämde in på någon av beskrivningarna eller på någon av de erfarenheter som personer med denna avvikelse har, men efter ett tag när de hade talat om för mig att avvikelsen ifråga kan ta sig många uttryck tyckte jag inte det kändes så konstigt att tänka att jag också skulle ha det. Jag tänkte att det ju skulle förklara min förmåga att fokusera, min lite egensinniga läggning som person och min nästan övermänskliga förmåga att lukta mig fram till dubbelmoral.

 

Jag har inte informerat familjen än. Jag hade tänkt göra det men sedan gjorde en viß … närstående person det mer eller mindre omöjligt så jag bestämde mig för att strunta i all allmän hövlighet och talar om det sedan när ett lämpligt tillfälle uppenbarar sig. Jag måste tala om det i något skede eftersom det är ärftligt, och det i sig gör att jag samtidigt är lite skadeglad för sådant här är inte uppskattat inom släkten. Det ska bli kul att se hur de hanterar detta pikanta lilla faktum.

***

Lite foton som jag tog förra veckan medan jag väntade på mitt tåg norrut på Böle station.

Affe af Skrifwklaada
05.08.2019 kl. 16:45

Föredrar världen i små doser

Nu är det precis som ifjol. Jag vet inte om det är värre att vara utomhus eller inomhus. Svetten rinner i floder och luften är så varm att jag knappt kan andas (samtidigt som det så klart inte förekommer ens en liten antydan om åska). Det är knappt så en kort, varm dusch hjälper längre.

***

Folk lockas förstås ut av värmen och igår var det fullt med folk på Vårdberget. Att se allt folk ute påminner mig om mitt, ibland, dåliga samvete över att jag inte är ute och ”upplever världen”. Mitt problem är emellertid att jag snabbt blir trött av det och vill hem till lugnet. Jag upplever helst världen i små doser.

***

Affe af Skrifwklaada
28.07.2019 kl. 11:15

En fråga om respekt?

Jag lämnade in mitt armbandsur för att få batteriet bytt i det förra veckan. Jag fick tillbaka armbandsuret fem dagar senare, men upptäckte att de hade gjort det ljudlöst. Hittills har det alltid pipat till när jag tryckt på någon av knapparna, som det brukar på digitala armbandsur, men nu är uret helt tyst. De frågade mig inte om jag ville ha det tyst utan ställde in den på tyst utan att bry sig om vad jag som kund och ägare till uret tycker.

Samtidigt som det är en sak som det är onödigt att föra mycket liv om tycker jag det är lite respektlöst. Jag upptäckte det först när jag kom hem. Hade jag upptäckt det i affären och sagt till skulle de säkert ha fixat det där och då, fast det borde ju egentligen inte ha behövt fixas överhuvudtaget.

***

Affe af Skrifwklaada
23.07.2019 kl. 13:45

Vilken årsdag!

Ifjol sade jag att jag aldrig mer ägnar min födelsedag en enda tanke och i år får jag än mer anledning till detta. Förutom att jag inte har råd att fira vaknade jag upp med en mördande huvudvärk. Trots att jag tog 1½ värktablett känner jag fortfarande att det är någonting.

Deßutom är jag tvungen att vara utan mitt armbandsur i fem dagar eftersom de inte kunde byta batteri i den direkt.

 

Utsikten från Rax vid Salutorget.

***

Affe af Skrifwklaada
15.07.2019 kl. 15:10

Jag har det alltså

I måndags fick jag slutligen ett besked som jag har väntat i ett helt år. Själva tanken att jag skulle kunna ha det här lades fram redan ifjol på våren av ett proffs och upprepades sedan på sommaren ifjol av ett annat proffs. Jag var avvisande till en början eftersom jag inte tyckte att något av tecknen stämde in på mig men efter att ha fått saken förklarad för mig ansåg jag att det var lika bra att få saken undersökt så att jag kan vara säker.

Jag skulle förstås ha föredragit få veta det här tidigare, helst för sisådär 15 år sedan, så det att jag blev tvungen att vänta nästan ett helt år på att bli undersökt betyder inte så mycket sist och slutligen även om det ju irriterar mig en aning nu när jag har facit på hand.

***

Affe af Skrifwklaada
06.07.2019 kl. 21:15

Veckan som gick

Veckan som gick har varit omväxlande. Som det ser ut nu kan saker och ting ta en radikal vändning i höst men många trådar hänger fortfarande löst jag tror inte på någonting ännu i det här skedet. Jag är fortfarande mentalt förberedd på katastrof precis som alltid.

Dagen efter fick jag en annan nyhet, en otrevlig sådan, från FPA.

***

Marknaderna är en trevlig omväxling men personligen tycker jag att jag inte får ut så mycket av dem då jag inte har råd med någonting.

Affe af Skrifwklaada
29.06.2019 kl. 18:30

They are watching us!

Snart har jag äntligen mitt nya paß! Jag gick till polisen tidigare idag för att lämna den namnunderteckning som ska finnas på paßet. Eftersom jag inte har någon ID-handling som skulle duga (mitt gamla paß gick ut redan 2016, det var nog ett av de sista tioårspaßen) var de tvungna att kontrollera att det verkligen är jag genom att ställa en rad kontrollfrågor. Då slog det mig hur bra koll myndigheterna faktiskt har på oß. De ställde frågor om olika familjemedlemmar och om var jag har bott. Det enda de saknar är väl mitt skonummer och min blodgrupp.

Affe af Skrifwklaada
25.06.2019 kl. 12:45

Vad betydde det?

Jag börjar småningom smälta det faktum att Ratata snart läggs ner och jag har också börjat fundera på vad inte bara bloggandet men på vad sociala medier i allmänhet har betytt för mig, när någonting tar slut eller liknande brytpunkter är ett bra tillfälle att reflektera.

Rent spontant skulle jag säga att deras betydelse inte kan överdrivas. För mig som introvert har det främst inneburit en möjlighet att hålla kontakt med andra och inte bli helt avskuren, utan att för den skull bli utmattad varje dag.

Bloggen har varit en stor del av det även om antalet läsare förmodligen kan räknas på min ena hands fingrar. Fördelen med bloggandet har ju varit att jag har kunnat skriva utförligare vad jag tänker på än vad som är brukligt på diverse mikrobloggar. Jag har också funnit ett slags enkelt nöje i att fota enbart med avsikt att ha något att bädda in i blogginläggen och att välja ut vilka bilder jag ska bädda in.

Hurdan skribent jag skulle vara om jag inte hade haft en blogg att öva mig på är det inte svårt att gißa sig till: Jag skulle vara rejält mycket sämre än jag är nu.

 

Jag har inte ännu bestämt mig för om jag ska fortsätta blogga någon annanstans. Jag har åtminstone bestämt mig för att inte lägga av före slutet.

***

Affe af Skrifwklaada
20.06.2019 kl. 20:00

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Bosatt i Åbo. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd. Amatörfotograf med stort intresse för historia. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

Steph

Strofens funderingar

 

Gillade podcaster:

Sveriges Radio

Konflikt
Vetandets värld
Filosofiska rummet
P3 Dokumentär
 
YLE
Ted & Kaj
Tiedeykkönen
 
BBC
The Inquiry
The Why Factor

 

Andra
Astronomycast