Bloggposter

För mycket saker

Det här med att låta saker få ett högt affektionsvärde har sina avigsidor. Jag har i flera år försökt leva spartanskt men likt förbannat har jag för mycket grejer. Jag har flyttat så mycket de senaste åren att jag har insett det jobbiga i att ha en maßa grejer som ska packas ned och sedan, eventuellt, packas upp igen.

Jag försöker hålla mängden saker jag äger liten men det verkar inte hjälpa. Jag sitter ändå i slutändan med fler grejer än jag behöver eller vill ha.

Jag har mer än tre mappar smockfulla med anteckningar från gymnasiet. Jag borde ha gallrat i dem långt tidigare men jag är samtidigt ganska fäst vid mina minnen så det har inte blivit av. Vid varje flytt står jag inför ett slags kill your darlings-ögonblick. Jag gör det nu också i och med att jag inser att vi aldrig i livet får allting med oß.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad igår kl. 17:00

Halvvägs genom november, 1½ månad kvar av 2017

Det är redan halvvägs genom november, och det är bara 1½ månad kvar av 2017.

Det är inte långt kvar till flytten heller. Det är inte långt till ett slutgiltigt brytningsskede i mitt liv. Ett brytningsskede som det inte finns någon återvändo från. När flytten väl har skett finns det ingen väg tillbaka Då sitter jag där jag sitter på gott och ont, på liv och död.

Jag kan fortfarande inte skaka av mig den där känslan jag skrev om i förra inlägget. Samtidigt finns det en bra anledning att hävda att jag har gjort allt rätt.

Jag har en ansökan om bostadsbidrag inne och jag ser ingen anledning till att den skulle avslås. Jag är anmäld som arbetslös arbetssökande så jag har åtminstone i teorin rätt till arbetslöshetsstöd, eller vad det nu kallas, jag har aldrig varit särskilt väl bevandrad i stöddjungeln. Jag var på en arbetsintervju för en vecka sedan, och jag ska på en till när jag har flyttat, så vår myndighet för kontroll av arbetslösa borde inte sätta sig på tvären heller eftersom jag ju bevisligen försöker.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 14.11.2017 kl. 16:14

Det rör på sig

Saker och ting ser ut att börja ordna upp sig. Samtidigt får jag en allt olustigare känsla inför den här flytten. Jag har bostaden klar. Proceßen är så långt gången nu att det börjar bli för sent att backa ur, men jobbet hänger fortfarande på en skör tråd.

Det skulle i sig inte heller vara ett så stort problem om jag kunde hysa någon som helst tillit till våra så kallade stödsystem. Jag kan inte bli av med känslan att jag har glömt någon liten detalj som kommer att förstöra allt, och min erfarenhet är att de letar med förstoringsglas efter detaljer att hänga upp sig på.

Jag höll på att få ett jobb, jag var på intervju och allt, men jag skulle inte kunna leva på lönen det jobbet skulle ha gett så jag har i flera dagar gått och grubblat på hur jag ska lösa alltihop.

Sent på onsdag kväll fick jag nys om ett annat jobb, ett som jag bedömde att jag har en chans att få, så jag skickade in en ansökan. Cirka 12 timmar senare ringde de och undrade när jag flyttar och när jag kan komma på intervju. Det låter ju lovande men jag har varit med om att det verkar lovande förr och det har likväl blivit pannkaka av allting, och den här gången blir det mycket värre i så fall.

***

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 11.11.2017 kl. 17:40

Ändring i planen och nytt batteri

Efter mycket funderande har jag ändrat mina planer och åker på arbetsintervju nästa vecka. Egentligen hade jag tänkt gå på intervjun efter att jag flyttat, men jag kom sedan fram till slutsatsen att riskerna är mindre om jag går på arbetsintervjun nu.

Om jag flyttar och sedan inte får jobbet kommer jag att ha enorma problem (och det är problem av sådan art att en personlig konkurs inte skulle ligga särskilt långt in i framtiden). Om jag inte får jobbet kan jag avblåsa hela flytten innan det är för sent.

***

För några veckor sedan visade mitt armbandsur tecken på att deß batteri höll på att ta slut, den digitala urtavlan slocknade helt enkelt. Eftersom det är tio år sedan jag senast lät byta ett armbandsursbatteri hade jag glömt hur mycket det kostar att få det gjort, så jag trodde det skulle bli dyrare än det verkligen blev och väntade därför längre än vad som skulle ha varit nödvändigt.

Det kostade sist och slutligen bara 8€ och kunde göras på knappt tio minuter, så snabb och billig betjäning har jag aldrig varit med om tidigare i sådana här sammanhang.

Nu har jag i alla fall nytt batteri i armbandsuret och kan fortsätta nära min smått osunda besatthet av att hela tiden hålla koll på tiden.

***

En gammal bild av Auran, med förbättrade färger.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 02.11.2017 kl. 00:49

Sena funderingar

Jag sitter uppe och har småtråkigt, och när jag har småtråkigt börjar ofta tankarna vandra iväg åt sitt eget håll.

***

Snön har kommit hit också vilket ställer till det för mig. Min relation till en viß familjemedlem är smått ansträngd och jag är helst inte här när denne är på besök så senaste gången sov jag ute vid havet och det hade jag hoppats på att kunna göra nästa gång också. Vägarna dit plogas emellertid inte så det betyder att jag inte kan ta mig dit, vilket betyder att jag inte har någonstans att dra mig undan till.

***

Å andra sidan kanske det inte betyder så mycket trots allt. Nu har nämligen saker och ting börjat röra på sig och för en gångs skull rör de sig åt rätt håll. Jag har fått två väldigt goda besked men jag är bränd sedan tidigare av den här otroligt kraßa verkligheten så egentligen vågar jag inte hoppas på något ännu i det här skedet.

***

Kanske den mest estetiska bild jag tagit på hela hösten.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 26.10.2017 kl. 22:40

Sista veckan

Den här veckan är min sista vecka som högskolestudent. På fredag är jag inskriven för sista dagen på universitetet. Efter det är jag arbetslös arbetssökande igen, efter sju långa års universitetsstudier.

Under nästan hela studietiden har jag sett fram emot att vara av med allt akademiskt jox, men nu när jag sitter här vid slutet är det mest bara malört. Min examen är i princip värdelös, det finns nästan inga jobb i branschen (trots att motsatsen flera gånger har hävdats) så framtiden är ytterst osäker (osäkerheten handlar väl främst om vilket av de dåliga alternativen som kommer att slå in).

***

Eftersom snön lär vara på väg imorgon natt åkte jag igår ut till sommarstället för att köra över löven ett varv med gräsklipparen, men den startade inte överhuvudtaget. De går tydligen att starta om temperaturen är under 10°C. Om snön kommer och försvinner till veckoslutet ska jag åka dit och kratta istället.

***

Lite diverse som jag fotat.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 25.10.2017 kl. 11:32

Il n'y a pas de l'avenir pour moi

Jag fick ett nej från stället jag var på intervju till förra veckan. Egentligen sörjer jag inte så mycket för jag var inte så förtjust över tanken på att flytta till orten där arbetsplatsen finns. Nu kan jag rikta all min energi och allt mitt fokus på att ta mig tillbaka till Åbo.

 

De sade att det var en annan sökande som hade längre arbetserfarenhet än jag och denna sökande blev naturligtvis vald. Jag förstår helt deras agerande men svaret sände samtidigt väldigt kalla kårar nerför min ryggmärg. Det är ju så här det kommer att bli framöver.

Det finns ALLTID någon som har längre arbetserfarenhet än jag, i synnerhet i min bransch. Vid det laget då det eventuellt inte längre finns personer med längre arbetserfarenhet än jag kommer jag själv att vara så gammal att jag nobbas av den anledningen. Det betyder också att jag aldrig kommer att kunna ta mig ur den här onda cirkeln. Om det alltid finns någon med längre arbetserfarenhet kommer denne att bli vald och få mer arbetserfarenhet medan jag blir kvar utanför och min arbetserfarenhet stagnerar, eller till och med minskar eftersom kunskaper föråldras. Bortser vi från den värdelösa högskoleutbildningen jag har är hygienpaßet och körkortet det enda jag har att spela med och det kommer man ingenstans med idag.

Vad finns det för idé i att ens försöka längre? Livet är ändå förstört.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 19.10.2017 kl. 13:55

One just has to love all these Case 22s

Det tål att upprepas. Mitt liv är ett enda stort Moment 22.

Jag har kanske ett jobb på lut men för det krävs det att arbetsgivaren vilken adreß jag kommer att ha. De ringde från bostadsförmedlingen och sade att de skulle kunna hitta en bostad åt mig, men för det vill de ha en kopia av mitt arbetskontrakt, ett arbetskontrakt som jag inte har eftersom jag inte kan ge arbetsgivaren någon adreß.

Det finns ingen väg ut ur det här mer. Jag har nått vägs ände som individ.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 16.10.2017 kl. 16:10

Desperation

Desperationen börjar öka en aning just nu. Det börjar se ut som om jag har extraherat alla möjligheter som finns på mol.fi utan att det har gett resultat. Det kommer bara nekande svar överallt och någon lägenhet verkar det inte heller loßna.

Helt mörkt är det samtidigt inte. Jag har en arbetsintervju på lut nästa vecka, i södra Finland. Det blir en dyr resa och i värsta fall kommer den resan inte att ge någon som helst utdelning, och då sitter jag riktigt illa till ekonomiskt.

***

Jag har fått hem mina magisteruppsatser med fel pärm. Nu har jag i alla fall något att fylla upp tomrum i bokhyllan med.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 06.10.2017 kl. 14:35

Ner och upp (?) igen

Först kommer verkligheten och ger mig en käftsmäll och sedan sträcker den ut en hand, men den sträcker den inte hela vägen fram.

Jag hade sökt ett jobb på ett företag i Åbo. Den plats de sökte en person till var jag som klippt och skuren för vad gäller utbildning och arbetserfarenhet men likt förbannat fick jag back än en gång.

Samtidigt fick jag ett annat E-postmeddelande från ett annat ställe jag hade sökt till. De var intreßerade av att intervjua mig. Jag är lika lämpad för den tjänsten, kanske till och med mer lämpad än för den plats som jag sökte i Åbo med tanke på det jag gjorde i somras. Nackdelen med denna plats är emellertid att den inte ligger i Åbo men nöden har ingen lag i nuläget.

***

Diverse som jag fotat under de senaste veckorna.

Affe af Skrifwklaada
Publicerad 29.09.2017 kl. 16:08

Affe af Skrifwklaada här, en ganska vanlig avvikare. Åbo är den stad som ligger mitt hjärta närmast. Humorälskande och allmänt filosofiskt lagd studerande (nu på magisternivå) och amatörfotograf med stort intresse för historia, även om blicken är riktad framåt. Jag har en viss förkärlek för typsnitt med seriffer men vägrar skriva annat än skrivstil/skönskrift/kalligrafi när jag har en penna i handen, siktar på att bli översättare och är allmänt språkpassionerad.

 

Till mina passioner hör (förutom språk) fotografering, skrivande och läsande. En simtur tar jag mig också gärna om jag hinner.

Bloggar jag läser med jämna och ojämna mellanrum:

 

Ankfiguren

Anne Hietanen

Banankokaren

Dagdrivare

Håkan

Kerstin Kronvall

Lustmord

Sicket liv (Åsa)

 

Steph

Strofens funderingar